Antoine Watteau
Skaparen av fête galante.
Watteau målade drömska trädgårdsfester med elegant klädda par och teaterfigurer. Han dog ung men gav rokokon dess ton.
Antoine Watteau föddes i oktober 1684 i Valenciennes, en stad som bara några år tidigare hade blivit fransk. Fadern var taktäckare. Omkring 1702 flyttade Antoine till Paris, där han först levde fattigt och kopierade religiösa bilder i serie för en handlare. Han fick sedan arbete hos Claude Gillot, som målade scener från teatern, särskilt den italienska commedia dell’arte. Därefter arbetade han för dekorationsmålaren Claude Audran, som var föreståndare för Luxembourgpalatset. Där kunde Watteau studera Rubens stora serie om Maria av Medici.
År 1712 antogs han som aspirant vid den kungliga konstakademin. Hans intagningsverk, Avfärden till Cythera, blev klart först 1717 och finns i dag i Louvren. Det visar elegant klädda par på väg till eller från kärleksgudinnans ö, i ett gyllene, disigt landskap. Akademin hade ingen kategori som passade, så den skapade en ny: fête galante, den galanta festen. En andra version finns i Berlin.
Watteau målade drömska trädgårdsfester där människor uppvaktar varandra, spelar musik och samtalar. Bakom elegansen finns ofta ett vemod, som om lyckan är på väg att försvinna. Hans Pierrot i Louvren, tidigare kallad Gilles, står ensam och orörlig i sin vita kostym framför betraktaren. Hans teckningar, ofta gjorda med röd, svart och vit krita, är mycket beundrade. Nationalmuseum i Stockholm äger hans målning Kärleksläxan.
Watteau led av tuberkulos. Han reste till London 1719–20, möjligen för att söka läkarvård. Tillbaka i Paris målade han 1720 en stor skylt för vännen och konsthandlaren Gersaint, som visar kunder som tittar på konst i en butik. Den finns i dag i Berlin. Han dog 1721 i Nogent-sur-Marne utanför Paris, bara 36 år gammal.
Watteau gav rokokon dess ton av lätthet, elegans och melankoli. Efterföljare som Jean-Baptiste Pater och Nicolas Lancret tog upp hans motiv, och senare påverkade han Boucher och Fragonard.