Avfärden till Kythera
Elegant klädda par på väg till (eller från) kärleksgudinnans ö. Watteau skapade en ny genre, fête galante, och med den rokokons drömska, lätta ton.
Paren bildar en böljande rad från höger till vänster – som en berättelse i flera steg.
Antoine Watteau föddes i Valenciennes nära den flamländska gränsen och kom till Paris som ung. År 1712 blev han antagen som aspirant vid den franska konstakademin. För att bli fullvärdig medlem skulle han lämna in en receptionsmålning. Det tog honom fem år. Avfärden till Kythera lämnades in 1717 och hänger i dag i Louvren.
Akademin hade en strikt rangordning av genrer, med historiemåleri högst upp. Watteaus bild passade inte in i någon av de befintliga kategorierna. Akademin skapade därför en ny: fête galante, den galanta festen. I akademins protokoll ändrades titeln från en pilgrimsfärd till ön Kythera till en galant fest.
Kythera var en grekisk ö som enligt myten var kärleksgudinnan Venus ö. I bilden ses par i eleganta kläder som pilgrimer, med stavar och korta mantlar. Till höger står en byst av Venus, prydd med rosor. Paren rör sig från höger till vänster nerför en sluttning mot en guldglänsande båt. Små amoriner fladdrar i luften över båten. Kläderna är samtida och påkostade, men pilgrimsdräkten ger dem en lekfull, teatralisk prägel.
Länge trodde man att paren är på väg till ön. Konsthistorikern Michael Levey argumenterade på 1960-talet för att de i stället är på väg därifrån, eftersom de redan står vid Venus byst. Bilden har därför en vemodig ton: kärleksstunden är över. Frågan diskuteras fortfarande, och båda läsningarna förekommer.
Paren kan läsas som en berättelse i steg. Ett par sitter ännu kvar i samtal, ett annat reser sig, och en kvinna vänder sig om och ser tillbaka. Längre ner går paren mot båten. Rörelsen bildar en mjuk kurva genom bilden. Landskapet är diffust, med en dimmig horisont och blå berg som smälter in i himlen. Ansiktena är små och ofta vända bort, så att stämningen bärs av hållningar och gester.
Watteau målade med lätta, skimrande penseldrag och använde mycket glänsande sidenfärger i rosa, guld och blått. Han var påverkad av Rubens och de venetianska målarna. Motivet har kopplats till teatern, särskilt en pjäs av dramatikern Dancourt, men kopplingen är omdiskuterad. Watteau gjorde också en andra, livligare version av bilden som i dag finns i Berlin.
Watteau dog 1721, bara trettiosex år gammal. Hans bilder blev mycket populära och fick många efterföljare. Fête galante blev en av rokokons kännetecknande genrer. Efter revolutionen ansågs stilen frivol, men på 1800-talet återupptäcktes den av författare och målare, och Avfärden till Kythera blev en symbol för en förlorad, drömsk värld. Bilden ses ofta som själva sinnebilden för rokokons stämning: elegant, melankolisk och flyktig.