Ambassadörerna

Två franska diplomater i London, omgivna av instrument för att mäta himlen och jorden. Över golvet ligger en märklig, utdragen form som bara går att läsa från sidan.

Ställ dig snett vid sidan av bilden och titta längs ytan: den utdragna formen på golvet blir en döskalle.

Hans Holbein den yngre målade Ambassadörerna i London 1533. Mannen till vänster är Jean de Dinteville, Frankrikes sändebud vid Henrik VIII:s hov. Till höger står hans vän Georges de Selve, biskop av Lavaur, som besökte honom samma vår. Deras åldrar står i bilden: 29 år på Dintevilles dolkslida och 25 år på boken under de Selves armbåge. Målningen är drygt två meter hög och nästan kvadratisk.

Mellan männen står en hylla full av föremål. Överst ligger en orientalisk matta med en himmelsglob, flera solur och andra instrument för att mäta tid och himlakroppar. Nederst finns en jordglob, en räknebok för köpmän, en luta med en brusten sträng och en luthersk psalmbok. Tillsammans visar de den lärdom som en renässansmänniska förväntades behärska.

Över golvet ligger en utdragen grå form. Den är en anamorfos, en bild som är förvrängd så att den bara ser riktig ut från en bestämd vinkel. Sedd snett från sidan blir den en döskalle, ett memento mori. Uppe i vänstra hörnet skymtar ett krucifix bakom den gröna ridån. Döden och hoppet om uppståndelse ramar alltså in all den världsliga lärdomen.

Året 1533 var oroligt. Henrik VIII bröt med påven för att gifta sig med Anne Boleyn, och den lutherska reformationen splittrade kyrkan. Den brustna strängen och psalmboken har tolkats som tecken på den splittringen. Målningen stannade länge i familjen Dintevilles slott Polisy, som är utmärkt på jordgloben. National Gallery i London köpte den 1890.