Ateljéinteriör
Hjertén själv, hennes man Isaac Grünewald och en tredje gestalt i ateljén i Stockholm, i starka, platta färger. Hjertén studerade för Matisse i Paris och var en av de svenska expressionisterna.
Färgen beskriver inte verkligheten utan känslan – rummet lutar och ytorna krockar.
Sigrid Hjertén målade Ateljéinteriör 1916, mitt under första världskriget. Hon hade studerat i Paris 1909–1911 vid den skola som Henri Matisse drev, tillsammans med flera andra unga skandinaviska konstnärer. Där träffade hon Isaac Grünewald, som hon gifte sig med 1911. Tillbaka i Stockholm blev de båda centrala i den svenska expressionismen. Målningen tillhör Moderna Museet i Stockholm.
Bilden visar en ateljé i Stockholm med tre gestalter. Hjertén har avbildat sig själv och Grünewald, och en tredje person finns i rummet. Rummet är fyllt av möbler, textilier och föremål. Gestalterna är tecknade med kraftiga konturer och förenklade former, och ansiktena är mer tecken än porträtt. Det är en bild av konstnärslivet, men också av ett äktenskap mellan två konstnärer.
Kompositionen är tät och lite instabil. Golv, väggar och möbler lutar, och perspektivet är inte konsekvent. Rummet verkar nästan tippa mot betraktaren. Det skapar en känsla av oro och intensitet, som om rummet var laddat med spänningar. Hjertén byggde upp bilden med stora färgytor som möter varandra i skarpa gränser.
Färgerna är starka och platta: rött, blått, grönt, gult och svart. De följer inte verkligheten utan uttrycker en stämning. Här märks tydligt lärdomarna från Matisse, som lärde sina elever att färgen skulle verka i sig själv och inte bara beskriva föremålen. Hjertén målade i olja på duk med synliga, ofta snabba penseldrag.
Bilden har tolkats som en kommentar till hennes egen situation. Som kvinna och konstnär levde hon i skuggan av sin mer uppmärksammade man, och samtidigt var hon mor till sonen Iván. Forskare har sett hur hon i flera ateljébilder från dessa år placerar sig själv på ett sätt som visar både närhet och distans till Grünewald. Hur mycket av detta som var avsiktligt kan man inte veta säkert.
Hjerténs måleri mötte hård kritik i Sverige. Kritiker hånade de starka färgerna och den förenklade formen. Utomlands fick hon mer uppskattning. År 1915 ställde hon ut tillsammans med Grünewald och Einar Jolin på galleriet Der Sturm i Berlin, ett av den tidens viktigaste gallerier för modern konst.
Under 1930-talet drabbades Hjertén av psykisk sjukdom, och hon tillbringade sina sista år på sjukhus. Hon dog 1948. En stor retrospektiv utställning på Liljevalchs 1936 hade då redan visat hennes betydelse. I dag räknas hon som en av de viktigaste svenska modernisterna, och hennes verk har på senare år fått stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Ateljéinteriör är ett av de verk som oftast lyfts fram.