Campbell’s Soup Cans
Trettiotvå soppburkar, en för varje smak i sortimentet. Warhol tog vardagens massproduktion in på galleriet och gjorde upprepningen till konst.
Varje duk ser likadan ut, men smaknamnen skiljer – som varor på en hylla.
Andy Warhol gjorde Campbell’s Soup Cans 1962. Han hade under 1950-talet varit en framgångsrik reklamtecknare i New York, bland annat för skoannonser. Kring 1960 började han göra målningar av serieteckningar och reklambilder. Soppburkarna blev hans genombrott. Han påstod själv att han ätit Campbells soppa till lunch i många år, men sådana uppgifter från Warhol ska tas med en nypa salt. Warhol var son till invandrare från dagens Slovakien och växte upp i Pittsburgh.
Verket består av 32 dukar, var och en ungefär 51 × 41 centimeter. På varje duk finns en soppburk i rött och vitt, sedd rakt framifrån. Burkarna är nästan identiska, men texten anger olika smaker, som tomat, sparris, bönor och kycklingnudlar. Antalet motsvarade de smaker som Campbell sålde vid den tiden.
Kompositionen är så enkel det går. Varje burk står mitt på sin duk mot en vit bakgrund, utan skuggor eller miljö. När dukarna hängs tillsammans bildar de ett rutnät, som varor på en hylla i en butik eller sidor i en katalog. Det är upprepningen som är det viktiga, inte den enskilda bilden.
Färgerna är hämtade direkt från förpackningen: rött, vitt, svart och en guldfärgad medalj. Dukarna är målade med syntetisk polymerfärg. Warhol arbetade till stor del för hand men använde också mekaniska hjälpmedel för att få ett enhetligt, industriellt utseende. Kort därefter övergick han till serigrafi, där bilden trycks genom en schablon av tyg. Den metoden blev sedan hans kännetecken.
Dukarna visades första gången 1962 på Ferus Gallery i Los Angeles. De stod på en smal hylla längs väggen, som i en affär. Galleristen Irving Blum köpte hela serien av Warhol för att hålla ihop den. Reaktionerna var blandade. Vissa såg verket som ett skämt, andra som en provokation mot den abstrakta expressionismen, som då dominerade.
Verket har tolkats som en kommentar till konsumtionssamhället och massproduktionen, där samma vara säljs i miljontals exemplar. Warhol själv var ofta medvetet oklar. Han sa att han ville vara en maskin och att han gillade saker som var likadana. Det går att läsa verket både som kritik och som hyllning till vardagens varor.
Museum of Modern Art i New York förvärvade de 32 dukarna 1996 från Blum. Verket räknas som ett av popkonstens viktigaste. Warhol återkom till soppburkarna många gånger, i målningar, tryck och skulpturer. Campbells soppburk har genom honom blivit en ikon, och frågan om vad som skiljer konst från reklam har sedan dess varit central i konsten.