Damen med slöjan
Roslins hustru, pastellmålaren Marie-Suzanne Giroust, i en svart sidenslöja med en solfjäder. Roslin verkade i Paris och var en av Europas mest eftertraktade porträttmålare.
Tygerna: den svarta, halvgenomskinliga slöjan mot huden är ett mästarprov i stoff och ljus.
Alexander Roslin föddes 1718 i Malmö. Efter att ha arbetat i Sverige och i flera tyska och italienska hov flyttade han 1752 till Paris. Där blev han snart medlem av den franska konstakademin och en av stadens mest eftertraktade porträttmålare. Han målade kungligheter, aristokrater och rika borgare från hela Europa, bland dem kung Gustav III. Han var känd för sin noggrannhet och sin förmåga att ge modellerna en lugn, värdig hållning.
År 1759 gifte sig Roslin med Marie-Suzanne Giroust. Hon var själv konstnär och arbetade med pastell. År 1770 blev hon medlem i den franska konstakademin, en ovanlig ära för en kvinna vid den tiden. Hon dog redan 1772. Damen med slöjan målades 1768 och föreställer henne. Paret fick flera barn, och familjen bodde i Paris.
Kvinnan ser ut mot betraktaren med ett lätt, lekfullt leende. Hon bär en svart slöja av tunt siden över huvudet och axlarna. Slöjan bars på ett sätt som kallades ”à la bolonaise”, efter staden Bologna. I handen håller hon en solfjäder, som hon delvis döljer ansiktet med. Bakgrunden är mörk och enkel.
Roslin var berömd för sin förmåga att måla tyger. Här är det den svarta, halvgenomskinliga slöjan som står i centrum. Den släpper igenom hudens ljusa ton och bildar mjuka, ljusa skiftningar där den ligger mot ansiktet. Siden, spets och hud är återgivna med stor precision. Det svarta tyget kräver stor skicklighet, eftersom små skillnader i ton måste visa både veck, glans och genomskinlighet.
Färgskalan är begränsad: svart, vitt och hudtoner, med några små accenter. Det gör att ansiktet och händerna framträder starkt. Roslin använde tunna lager oljefärg och mycket fina övergångar. Ytan är slät och lugn, nästan utan synliga penseldrag.
Bilden är ett porträtt men också en lek med förklädnad och blickar. Slöjan och solfjädern är samtidigt sätt att dölja sig och att visa sig. Att modellen var konstnärens hustru och själv målare ger bilden en extra dimension. Den skildrar en kvinna som är både elegant och självständig. Hennes blick är direkt och vaken, och leendet antyder ett samförstånd med betraktaren.
Roslin stannade i Paris resten av sitt liv och dog där 1793. Damen med slöjan hör i dag till Nationalmuseum i Stockholm och är en av museets mest kända och älskade målningar. Den återges ofta på affischer och i böcker om 1700-talets konst och har blivit en symbol för den svenska närvaron i den europeiska konstvärlden under rokokon.