Dansen
Fem röda figurer dansar i ring mot blått och grönt. Bara tre färger, stora ytor. Matisse ville att färgen skulle verka direkt, nästan som musik.
Ringen är bruten där två händer nästan når varandra – där finns spänningen.
Henri Matisse målade Dansen 1909–1910 på beställning av den ryske samlaren Sergej Sjtjukin. Sjtjukin hade en av världens största samlingar av fransk modern konst i sitt palats i Moskva. Han beställde två stora målningar för trapphuset: Dansen och Musiken. Matisse hade tidigare målat en första version av Dansen, som i dag finns på Museum of Modern Art i New York.
Fem nakna gestalter dansar i en ring på en grön kulle mot en djupblå himmel. Kropparna är röda och tecknade med få, kraftiga konturer. Gestalterna lutar, sträcker sig och svänger, och ringen verkar rotera. Längst fram är ringen bruten. Två händer når nästan varandra men möts inte.
Kompositionen är mycket enkel. Bilden består av tre stora färgfält och fem figurer. Det finns nästan ingen fördjupning, och figurerna är stora i förhållande till ytan. Rörelsen uppstår genom kropparnas böjda linjer och genom att ringen löper runt nästan hela bildytan.
Färgen är huvudsaken. Matisse använde ett starkt rött för kropparna, ett intensivt grönt för marken och ett djupt blått för himlen. Han strävade efter att färgerna skulle verka direkt på betraktaren. Färgerna är lagda i stora ytor utan skuggning. Matisse var en ledande gestalt i fauvismen, den riktning som några år tidigare väckt uppseende med sina starka, okonstlade färger.
Målningen är utförd i olja på duk och är närmare fyra meter bred. Formatet var anpassat för trapphuset i Sjtjukins hus. Motivet med dansande figurer i ring fanns redan i Matisses tidigare målning Livsglädjen. Dansen har kopplats både till folkdanser och till antikens framställningar av dans. Skillnaden mot den första versionen är tydlig. Där är kropparna ljust skära och rörelsen lugnare, medan de i Eremitagets version är intensivt röda och dansen vildare.
När Dansen och Musiken visades på Höstsalongen i Paris 1910 mötte de mycket kritik. Sjtjukin tvekade en tid, bland annat på grund av de nakna figurerna, men tog till slut emot dem. Efter ryska revolutionen förstatligades hans samling. Senare delades den mellan museer i Moskva och Leningrad, och Dansen hamnade på Eremitaget i dagens Sankt Petersburg. Sjtjukin lämnade Ryssland efter revolutionen och dog i Paris 1936. Systerverket Musiken, där fem röda figurer spelar och sjunger, finns också på Eremitaget.
Dansen räknas som ett av 1900-talets viktigaste verk. Den visar hur förenkling och ren färg kan ge en stark upplevelse av rörelse och livsglädje. Verket har påverkat många senare konstnärer och formgivare.