David
Den unge David före striden mot Goliat, huggen ur ett enda block marmor som andra skulptörer gett upp. Statyn blev en symbol för den lilla republiken Florens mot mäktigare fiender.
Huvud och händer är förstorade – statyn var tänkt att ses underifrån, högt uppe på katedralen.
År 1501 fick Michelangelo, då 26 år gammal, uppdraget att hugga en staty av David. Beställare var katedralens byggnadsförvaltning i Florens. Marmorblocket hade brutits i Carrara flera decennier tidigare. Två andra skulptörer hade börjat arbeta på det men gett upp, och blocket hade stått utomhus i många år. Det var högt och smalt och svårt att använda. Folk kallade blocket ”jätten”. Michelangelo arbetade i över två år på statyn i en verkstad nära katedralen.
Statyn skulle från början stå högt uppe på en av katedralens strävpelare. När den var klar 1504 kallade staden samman en kommitté av konstnärer, bland dem Leonardo da Vinci och Botticelli, för att bestämma var den skulle placeras. Man valde platsen framför Palazzo della Signoria, stadens rådhus. Där blev David en symbol för republiken Florens och dess frihet mot tyranner och mäktiga grannar. Att flytta statyn till platsen tog flera dagar, och den drogs genom gatorna i en träställning.
David är ung, naken och står i kontrapost, med tyngden på det högra benet. Slungan ligger över hans vänstra axel, och i högra handen håller han troligen stenen. Pannan är rynkad och blicken riktad åt vänster, som om han just fått syn på fienden. Till skillnad från tidigare skulptörer visar Michelangelo inte David efter segern, med Goliats huvud vid fötterna, utan ögonblicket före striden.
Statyn är drygt fem meter hög och väger omkring sex ton. Huvudet och händerna är stora i förhållande till kroppen. Det brukar förklaras med att statyn ursprungligen var tänkt att ses underifrån och på stort avstånd. Musklerna, ådrorna och senorna är noggrant utmejslade och visar Michelangelos kunskaper i anatomi. Marmorn har svagheter i sig, och blocket var tunnare än vad en skulptör hade önskat.
Under ett upplopp 1527 kastades en bänk ut genom ett fönster i rådhuset, och statyns vänstra arm gick sönder. Bitarna samlades in och sattes ihop igen. År 1873 flyttades David inomhus till Galleria dell’Accademia för att skyddas mot väder och föroreningar. En kopia i marmor står sedan 1910 på den ursprungliga platsen.
År 1991 skadade en man statyns vänstra fot med en hammare. Skadan lagades. Inför statyns femhundraårsjubileum 2004 rengjordes den, ett arbete som väckte debatt om metoderna. Forskare har också uppmärksammat små sprickor i anklarna, som kan förvärras av vibrationer.
David har blivit en av världens mest kända skulpturer och en symbol för renässansens människoideal. Den har kopierats i otaliga versioner, och en avgjutning finns bland annat i Victoria and Albert Museum i London. David har satt sin prägel på Florens, där kopior och bilder av statyn finns överallt.