Michelangelo Buonarroti

Skulptören som också målade Sixtinska kapellet.
Michelangelo såg sig främst som skulptör, men målade Sixtinska kapellets tak och altarvägg och ritade Peterskyrkans kupol. Hans figurer är muskulösa och fulla av inre kraft.
Michelangelo Buonarroti föddes den 6 mars 1475 i Caprese i Toscana men växte upp i Florens. Fadern var en lågadlig ämbetsman som inte ville att sonen skulle bli konstnär. Ändå kom han som trettonåring i lära hos målaren Domenico Ghirlandaio. Strax därefter togs han upp i Lorenzo de’ Medicis krets, där han studerade antika skulpturer och mötte humanistiska filosofer.
Hans genombrott kom i Rom med Pietà i Peterskyrkan, gjord 1498–99. Den visar Maria med den döde Kristus i famnen och är det enda verk han signerade. Tillbaka i Florens högg han 1501–04 David ur ett marmorblock som andra hade gett upp. Statyn är över fem meter hög och står i dag i Galleria dell’Accademia. År 1505 kallades han till Rom av påven Julius II för att göra hans gravmonument. Projektet krymptes och drog ut på tiden i fyrtio år, och han kallade det själv en tragedi. Den mäktiga Moses ingår i den slutliga graven i San Pietro in Vincoli.
Mot sin vilja målade han 1508–12 taket i Sixtinska kapellet, med skapelsen, syndafallet och syndafloden, profeter och sibyllor. Adams skapelse har blivit en av världens mest kända bilder. Mer än tjugo år senare, 1536–41, målade han Yttersta domen på kapellets altarvägg. Han arbetade också som arkitekt. Han ritade Medicikapellet och biblioteket vid San Lorenzo i Florens, torget på Capitolium i Rom och från 1546 Peterskyrkan, vars kupol fullbordades efter hans död.
För Michelangelo var människokroppen det främsta uttrycket för själen. Hans figurer är muskulösa, vridna och laddade med kraft. Han ansåg att skulpturen fanns gömd i stenen och skulle befrias. Han var temperamentsfull, misstänksam och arbetade oftast ensam. Han skrev också dikter, bland annat till vännerna Tommaso de’ Cavalieri och Vittoria Colonna. Han gifte sig aldrig. Han dog i Rom 1564, nästan 89 år gammal, och begravdes i Florens.
Redan under sin livstid kallades han ”den gudomlige”, och två biografier skrevs om honom medan han levde. Han förändrade synen på konstnären som ett geni och påverkade manierismen och barocken djupt.