Michelangelo Buonarroti
Michelangelo såg sig själv som skulptör men blev en av renässansens stora arkitekter. Han formade Peterskyrkans kupol, Campidoglio i Rom och Laurentianska biblioteket i Florens, där han bröt mot de klassiska reglerna och öppnade vägen mot barocken.
Michelangelo Buonarroti föddes 1475 i Caprese i Toscana och växte upp i Florens. Han gick i lära hos målaren Domenico Ghirlandaio och fick sedan bo i Lorenzo de' Medicis hushåll, där han studerade antika skulpturer och lärde känna humanisterna. Som ung skulptör gjorde han Pietà i Peterskyrkan och David i Florens, och 1508–1512 målade han Sixtinska kapellets tak. Arkitekturen kom han till relativt sent, genom uppdrag för familjen Medici i Florens på 1510- och 1520-talen. Han flyttade till Rom 1534 och stannade där resten av livet.
I Florens ritade han Medicikapellet i San Lorenzo och Laurentianska biblioteket, där förhallens infällda kolonner och flytande trappa vände på de klassiska reglerna. I Rom gav han Capitolium en ny form, med ett ovalt torg och palats där jättepilastrar går genom två våningar. Han fullbordade Palazzo Farnese efter Sangallo, med dess kraftiga takgesims. Från 1547 var han ansvarig för bygget av Peterskyrkan och återgick till Bramantes centralplan men gjorde den kraftigare. Den stora kupolen fullbordades efter hans död av Giacomo della Porta. Han ritade också Porta Pia och gjorde om Diokletianus termer till kyrkan Santa Maria degli Angeli.
Michelangelo dog i Rom 1564 och begravdes i Florens. Han behandlade väggen som en kropp, full av spänning och rörelse, och det skulle påverka barockens arkitekter, främst Bernini och Borromini. Jättepilastern genom flera våningar blev ett vanligt grepp i Europa, även i svenska slott och palats under stormaktstiden. Peterskyrkans kupol blev förebild för Invalidkyrkan i Paris, S:t Paul's i London och Capitolium i Washington. Hans liv skildrades redan av samtiden, i Vasaris och Condivis biografier, och han blev bilden av konstnären som geni.