Fontän
Duchamp köpte en urinoar, vände den på sidan, signerade den ”R. Mutt 1917” och skickade in den till en utställning. Originalet försvann; det som finns i dag är repliker.
Själva föremålet är inte poängen. Frågan är: vem bestämmer vad som är konst?
I april 1917 skickade Marcel Duchamp in en vanlig urinoar till den första utställningen som Society of Independent Artists ordnade i New York. Föreningen hade lovat att visa alla verk från medlemmar som betalade avgiften. Duchamp var själv med i styrelsen men skickade in föremålet under pseudonym. Urinoaren var signerad ”R. Mutt 1917” och hade titeln Fountain, Fontän.
Föremålet är en industritillverkad urinoar i vitt porslin. Duchamp vände den nittio grader, så att den låg på ryggen i stället för att hänga på en vägg. Signaturen är målad med svart färg på kanten av porslinet. I övrigt är föremålet oförändrat. Det är just det som är poängen: konstnären har inte format eller målat det, bara valt det.
Duchamp kallade sådana verk för readymades, färdiga föremål som blir konst genom att konstnären väljer dem och ger dem ett nytt sammanhang. Han hade redan tidigare gjort readymades, som ett cykelhjul monterat på en pall och en flaskhylla. Med Fontän tog han idén ett steg längre genom att välja ett föremål som de flesta ansåg vulgärt.
Styrelsen vägrade att visa verket. Det gömdes undan under utställningen. Duchamp lämnade styrelsen i protest. Urinoaren fotograferades av fotografen Alfred Stieglitz, och bilden publicerades i tidskriften The Blind Man tillsammans med en text som försvarade verket. Texten hävdade att det inte spelar någon roll om konstnären gjort föremålet med egna händer. Det viktiga är att han valt det och skapat en ny tanke kring det.
Originalet försvann kort därefter och har aldrig återfunnits. Det enda beviset för hur det såg ut är Stieglitz fotografi. Från 1950-talet och framåt gjordes repliker med Duchamps godkännande. En av dem gjordes 1963 i Stockholm på initiativ av konstkritikern Ulf Linde och finns på Moderna Museet. Den mest spridda serien framställdes 1964 i en upplaga på åtta exemplar. Tate i London äger en av dem.
Vem som egentligen låg bakom Fontän har ifrågasatts. I ett brev från 1917 skrev Duchamp att en kvinnlig vän hade skickat in urinoaren. Det har lett till förslag att konstnären Elsa von Freytag-Loringhoven kan ha haft en roll. Teorin är omstridd, och de flesta forskare tillskriver fortfarande verket Duchamp.
Fontän har blivit ett av de mest diskuterade konstverken under 1900-talet. Den förebådade konceptkonsten, där idén är viktigare än det fysiska föremålet. I en undersökning bland konstexperter 2004 utsågs den till det mest inflytelserika moderna konstverket. Repliker har attackerats av besökare som velat göra en egen konstnärlig handling av det. Frågan som verket ställer – vad är konst, och vem avgör det – är fortfarande levande.