En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte

En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte, Georges Seurat
Georges Seurat, Public domain

Parisare vilar vid Seine en söndag. Seurat byggde bilden av tusentals små prickar av ren färg i över två år. Metoden kallas pointillism.

Gå nära och färgerna splittras i prickar; gå bort och de blandas i ögat.

Georges Seurat var bara 24 år när han började arbeta med En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte 1884. Han arbetade med den i omkring två år. Före den färdiga målningen gjorde han ett stort antal förstudier: små målningar på träpaneler som han gjorde ute på ön, och teckningar i svart krita av enskilda figurer. Bilden är omkring två gånger tre meter och visades första gången 1886.

La Grande Jatte är en lång, smal ö i Seine strax nordväst om Paris. På söndagar kom stadens invånare dit för att promenera, ro och vila i gräset. Bilden visar ett fyrtiotal människor i skuggan av träden vid vattnet. Till höger promenerar ett elegant par, kvinnan med ett parasoll och en apa i koppel. Till vänster ligger en man och röker pipa. En flicka i vitt går med sin mamma i mitten. Längre bort syns soldater, båtar, roddare och hundar.

Figurerna är stela, orörliga och oftast visade i profil. De ser nästan ut som statyer eller som figurer i en egyptisk fris. Ingen tittar på någon annan, och ingen verkar prata. Bilden har därför tolkats som en skildring av den moderna storstadsmänniskans ensamhet. Andra har sett ironi i bilden, till exempel i kvinnan med apan, som kan ha varit en anspelning på en kurtisan. Sådana tolkningar är omdiskuterade.

Seurat byggde bilden av små prickar och korta streck i rena färger, placerade tätt intill varandra. Tanken var att färgerna skulle blandas i betraktarens öga och ge ett klarare ljus än färger som blandats på paletten. Han var påverkad av tidens vetenskapliga färglära, bland annat av den franske kemisten Michel Eugène Chevreul. Metoden kallas pointillism eller divisionism. Han använde också ljusa och mörka toner noggrant för att bygga upp formerna utan hårda konturer.

Seurat arbetade om bilden flera gånger. Några år efter den första visningen målade han en bård av prickar runt bilden, som en sorts målad ram. Han använde ett gult pigment som med tiden har mörknat. Därför har gräset i dag en brunare ton än när bilden var ny.

Bilden visades på den åttonde och sista impressionistiska utställningen i Paris 1886. Den väckte stor uppmärksamhet och blev startpunkten för nyimpressionismen, där konstnärer som Paul Signac följde Seurats metod. Seurat dog redan 1891, bara 31 år gammal.

Målningen köptes 1924 av den amerikanske samlaren Frederic Clay Bartlett och gavs till Art Institute of Chicago, där den hänger i dag. Den har inte lånats ut på många årtionden. Bilden har blivit en del av populärkulturen, bland annat i Stephen Sondheims musikal Sunday in the Park with George och i filmen Fira med Ferris från 1986.