Kyssen
Ett par omslingrade i en guldglänsande mantel på en blomsteräng. Klimts ”gyllene period” lånar från bysantinska mosaiker och jugendstilens ornament.
Mannens dräkt har kantiga mönster, kvinnans runda – två världar i samma guld.
Gustav Klimt målade Kyssen 1907–1908, under den period som kallas hans gyllene period. Han var en ledande gestalt i Wiensecessionen, en konstnärsgrupp som bröt med den akademiska konsten i Wien. Klimts far var guldgravör, och Klimt hade själv utbildning i dekorativt hantverk. Målningen visades på utställningen Kunstschau i Wien 1908 och köptes då av den österrikiska staten.
Ett par knäböjer på kanten av en blomsteräng. Mannen böjer sig över kvinnan och kysser henne på kinden, och hans händer håller om hennes ansikte. Kvinnan har slutna ögon och blommor i håret, mannen bär en krans av murgrönsblad. Kvinnans fötter når ut över ängens kant, där marken tar slut. Bakgrunden är ett platt, gyllene fält utan djup.
Kompositionen är kvadratisk. Paret bildar en gemensam form, nästan som en klocka eller en kokong, där kropparna försvinner under de mönstrade dräkterna. Bara huvuden, händer och fötter är målade som naturliga kroppsdelar. Mannens dräkt har svarta och vita rektanglar, kvinnans runda, färgglada former. Mönstren har tolkats som symboler för det manliga och det kvinnliga. Duken är ungefär 180 × 180 centimeter, så paret är nästan i naturlig storlek.
Guldet dominerar. Klimt använde bladguld och metallfärger direkt på duken, tillsammans med oljefärg. När ljuset faller på ytan blänker den olika beroende på var man står. Effekten påminner om bysantinska mosaiker. Klimt hade besökt Ravenna och sett mosaikerna där, och intrycket har ofta kopplats till hans gyllene period.
Verket kombinerar måleri och ornament på ett sätt som är typiskt för jugendstilen. Ansiktena och händerna är naturalistiskt målade, medan resten är rent dekorativt. Denna blandning gör att bilden balanserar mellan en verklig scen och en ikonliknande bild av kärleken.
Man har ofta frågat vilka paret föreställer. En vanlig gissning är Klimt själv och hans livslånga vän Emilie Flöge, men det finns inga säkra belägg för det. Kanten där ängen tar slut har tolkats som en antydan om att lyckan är bräcklig.
Kyssen har sedan inköpet tillhört den österrikiska staten och visas i dag i Belvedere i Wien. Den är en av världens mest reproducerade målningar och finns på affischer, smycken och souvenirer. För Wien har den blivit en symbol för staden och för sekelskiftets konst. Till samma period hör Porträtt av Adele Bloch-Bauer I från 1907. Det tillhörde länge den österrikiska staten men återlämnades 2006 till ägarfamiljens arvingar efter en uppmärksammad rättsprocess om nazistisk konfiskering. Belvedere har i dag världens största samling av Klimts målningar.