Nordisk sommarkväll
En man och en kvinna på en veranda, tysta inför ett sjölandskap i kvällsljus. Bilden har blivit en symbol för 1890-talets svenska stämningsmåleri och nationalromantik.
Avståndet mellan de två – och det stilla vattnet – bär stämningen mer än något som händer.
Richard Bergh målade Nordisk sommarkväll kring sekelskiftet 1900. Han var en av de ledande i Konstnärsförbundet, den grupp som bildades av opponenterna och som utmanade Konstakademien. Bergh var också en skarp konstskribent och blev senare överintendent för Nationalmuseum. Målningen tillhör Göteborgs konstmuseum. Han var son till landskapsmålaren Edvard Bergh och arbetade under 1890-talet nära Karl Nordström och Nils Kreuger, en krets som brukar kallas Varbergsskolan. Bergh är också känd för sina porträtt, bland annat av Ellen Key och August Strindberg.
Bilden visar en man och en kvinna på en veranda en ljus sommarkväll. Bakom dem breder ett sjölandskap ut sig med vatten, skogklädda stränder och en ljus himmel. Kvinnan står lutad mot räcket, mannen står en bit ifrån henne. De ser inte direkt på varandra, och de talar inte. Det enda som händer är att kvällen går.
Kompositionen är noggrant avvägd. Verandans räcke och pelare delar bilden och skapar ett rum mellan de två gestalterna. Avståndet mellan dem är lika viktigt som gestalterna själva. Landskapet i bakgrunden är brett och stilla och ger bilden dess lugn.
Ljuset är den nordiska sommarnattens, när solen knappt går ned. Färgerna är svala och dämpade: blågrått vatten, ljus himmel och mörka partier i skogen och på verandan. Det mjuka, diffusa ljuset gör att det inte finns några hårda skuggor. Allt verkar hänga i en stilla, nästan overklig skymning.
Målningen är utförd i olja på duk. Bergh arbetade länge med verket, och det finns förstudier till det. Han var mer noggrann och tecknande än till exempel Zorn, och gestalterna är tydligt modellerade.
Nordisk sommarkväll räknas som ett av huvudverken i det svenska stämningsmåleriet. Det handlar inte om en berättelse utan om en känsla: förväntan, längtan eller ett outtalat samförstånd mellan två människor i ett ljus som är typiskt för Norden. Bergh skrev själv om vikten av att konsten uttrycker stämningar, och han såg landskapet som en spegel av själslivet. Exakt vad relationen mellan mannen och kvinnan är får betraktaren själv avgöra. Titeln är talande. Den pekar ut ljuset och stämningen som typiskt nordiska, och därmed blir bilden mer än ett porträtt av två personer. Den blir en bild av den nordiska sommaren själv.
Målningen har ofta använts som en symbol för nationalromantiken och för 1890-talets svenska konst. Den har visats på många utställningar om nordiskt måleri, och den är en av de mest kända bilderna i Göteborgs konstmuseums samling, där svensk sekelskifteskonst har en central plats.