Flickan med pärlörhänget
En flicka vänder sig om mot oss med öppen mun. Det är ingen beställd porträttmålning utan en tronie – en studie av ett ansikte och en exotisk turban.
Pärlan är bara några få penseldrag: en ljus reflex upptill och en svagare nedtill.
Johannes Vermeer levde hela sitt liv i den holländska staden Delft. Han var verksam under 1650-, 1660- och 1670-talen och arbetade långsamt. I dag känner vi bara till omkring trettiofem målningar av honom. Flickan med pärlörhänget brukar dateras till omkring 1665. Målningen är inte daterad eller signerad med årtal, så tidpunkten är en uppskattning.
Bilden är ingen beställd porträttmålning. Den är en så kallad tronie, en holländsk typ av bild som visar ett ansikte, en typ eller ett uttryck, ofta i fantasifulla kläder. Vem modellen var vet ingen. Det har spekulerats om att det kan vara en av Vermeers döttrar, men det finns inga belägg. Romaner och filmer har fyllt luckan med påhittade berättelser.
Flickan vänder huvudet över axeln mot oss. Munnen är lätt öppen, och ögonen är stora och glänsande. Hon bär en blå och gul turban med ett tygstycke som hänger ner bakom huvudet, och en gulbrun jacka med vit krage. I örat hänger en stor pärla som fångar ljuset. Bakgrunden är mörk, nästan svart, och gör att ansiktet framträder skarpt. Läpparna glänser fuktigt, och små vita ljusprickar i ögonen och mungipan ger liv åt ansiktet.
Pärlan består bara av några få penseldrag. En ljus reflex upptill och en svagare reflex nedtill räcker för att skapa intrycket av en glänsande droppe. Det finns ingen tydlig upphängning till örat. Eftersom pärlan är ovanligt stor har det föreslagits att den egentligen föreställer ett örhänge av glas eller polerat tenn, men det är en tolkning.
Vermeer använde dyra pigment. Det blå i turbanen är naturligt ultramarin, som framställdes av den krossade halvädelstenen lapis lazuli. En stor undersökning 2018 visade att den mörka bakgrunden ursprungligen var en grön gardin, målad med en genomskinlig färg som med tiden har mörknat. Forskarna såg också små ögonfransar som inte syns med blotta ögat. Målningen är liten, ungefär 45 gånger 40 centimeter.
Under 1800-talet var Vermeer nästan bortglömd. Målningen såldes på auktion i Haag 1881 för en mycket låg summa. Köparen, samlaren Arnoldus des Tombe, testamenterade den till museet Mauritshuis i Haag, där den har funnits sedan början av 1900-talet. Den restaurerades grundligt på 1990-talet.
Bilden kallas ibland ”Nordens Mona Lisa”. Den blev särskilt berömd genom Tracy Chevaliers roman från 1999 och filmen från 2003, som båda hittar på en historia om modellen. Medan Mauritshuis byggdes om 2012–2014 visades målningen på en turné i Japan, USA och Italien och lockade stora skaror. I dag lånas den i regel inte ut.