Stenträdgården i Ryōan-ji
Femton stenar i krattat vitt grus, omgivna av en låg lermur. Var man än sitter syns aldrig alla femton samtidigt.
Gruset är krattat i linjer som vatten – trädgården är ett landskap utan vatten.
Ryōan-ji är ett zentempel i nordvästra Kyoto. Det grundades 1450 av krigsherren Hosokawa Katsumoto. Templet förstördes under Ōnin-kriget, ett inbördeskrig som härjade Kyoto, och byggdes upp igen i slutet av 1400-talet. Exakt när stenträdgården anlades vet man inte. Den brukar dateras till slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet, men senare dateringar har också föreslagits. Vem som gjorde den är okänt. Namnet Ryōan-ji betyder ungefär den fridfulla drakens tempel.
Trädgården är en rektangel på ungefär 25 × 10 meter. Den består av femton stenar som är placerade i fem grupper i vitt grus. Runt stenarna växer mossa. Gruset krattas i raka linjer längs trädgården och i ringar kring stenarna. På två sidor omges trädgården av en låg mur av lera, och bakom muren syns träd. På en av stenarna finns två namn inristade, som troligen tillhör arbetare som var med och anlade trädgården.
Trädgården betraktas från en träveranda vid templets byggnad. Stenarna är placerade så att man aldrig kan se alla femton samtidigt från verandan. Någon sten skyms alltid av en annan. Grupperna är olika stora och har olika avstånd, så att trädgården känns både ordnad och oförutsägbar.
Trädgården är en karesansui, en torr landskapsträdgård. Gruset kan uppfattas som vatten och stenarna som öar eller berg. Leran i muren har kokats i olja, enligt traditionen, och med åren har oljan gett muren fläckiga mönster i brunt och ockra. Trädgården underhålls av munkarna, som krattar gruset regelbundet.
Det finns många tolkningar. Vissa ser öar i ett hav, andra en tigerhona som bär sina ungar över en flod. Andra menar att trädgården inte föreställer något alls utan ska användas för meditation. Zenbuddhismen betonar att förstå verkligheten genom direkt erfarenhet, och trädgården kan ses som ett redskap för det. Ingen tolkning är säker, och det är kanske själva poängen.
Trädgården blev världsberömd under 1900-talet. Västerländska konstnärer och arkitekter har sett den som en förebild för minimalism och abstrakt konst. Drottning Elizabeth II besökte templet 1975 och uttryckte sin beundran för trädgården, vilket fick stor uppmärksamhet. Forskare har också studerat hur stenarnas placering påverkar betraktarens uppfattning.
Ryōan-ji är en del av världsarvet Kyotos historiska monument. Trädgården besöks av många människor varje dag. Den har kopierats på många håll i världen. Den är ett av de mest kända exemplen på japansk trädgårdskonst och på hur några få element kan skapa en stark upplevelse.