Skriet
En gestalt på en bro håller för öronen medan himlen flammar blodröd. Munch beskrev upplevelsen som ett skrik genom naturen. Bilden blev en ikon för modern ångest.
Linjerna i landskapet böljer genom gestalten – inre och yttre värld smälter ihop.
Edvard Munch målade Skriet 1893, när han var verksam i Berlin. Motivet går tillbaka på en upplevelse han hade haft några år tidigare vid Ekeberg ovanför Kristiania, dagens Oslo. Han beskrev den i en text: han gick längs en väg med två vänner, solen gick ned, himlen blev blodröd och han kände ett stort, oändligt skrik gå genom naturen. Bilden blev en del av hans stora serie om kärlek, ångest och död, som senare fick namnet Livets frise.
I förgrunden står en gestalt med händerna mot huvudet och munnen vidöppen. Ansiktet är förenklat till nästan en dödskalle, utan hår och utan tydligt kön. Bakom gestalten löper ett räcke snett in i bilden, och längre bort går två figurer i mörka kläder. Till vänster öppnar sig Oslofjorden med en båt och ett mörkt landskap. Himlen är fylld av böljande band i rött, orange och gult.
Kompositionen bygger på en stark kontrast. Bron och räcket är raka diagonaler som drar blicken snabbt bakåt i rummet. Landskapet och himlen är däremot mjuka, svängda linjer. Samma rytmiska linjer går genom gestaltens kropp, så att människan och naturen verkar svänga i samma våg. Färgerna är inte naturtrogna utan uttrycker en sinnesstämning.
Versionen på Nasjonalmuseet i Oslo är målad med tempera och kritor på papp. Munch arbetade ofta snabbt och lät underlaget synas. Han gjorde flera versioner av motivet. Det finns en kritteckning och en senare målning på Munchmuseet, en pastell från 1895 i privat ägo samt en litografi från 1895 som spred bilden i många exemplar. Uppe i himlen på Nasjonalmuseets version finns en liten blyertstext om att bilden bara kan vara målad av en galning. Länge var det oklart vem som skrev den, men undersökningar av handstilen har pekat på Munch själv.
Bilden har tolkats som ett uttryck för det moderna livets ångest och isolering. Vissa forskare har sökt förklaringar till den röda himlen i verkliga fenomen, till exempel stoftet efter vulkanutbrottet på Krakatoa 1883 eller ovanliga molnformationer. Andra har föreslagit att gestalten inspirerades av en peruansk mumie som visades i Paris. Sådana förklaringar är omstridda, och Munch själv talade om en inre upplevelse.
Verket har haft ett dramatiskt öde. Nasjonalmuseets version stals i februari 1994, samma dag som de olympiska vinterspelen i Lillehammer öppnade. Tjuvarna tog sig in genom ett fönster med en stege. Målningen återfanns några månader senare utan större skador. År 2004 stals Munchmuseets version tillsammans med Madonna i ett väpnat rån. Båda målningarna kom tillbaka 2006, men med skador som fick restaureras. Pastellversionen såldes på auktion 2012 för ett av de högsta priser som dittills betalats för ett konstverk.
Skriet är i dag en av världens mest kända bilder. Den har parodierats, tryckts på affischer och muggar och inspirerat en emoji. Samtidigt är den ett nyckelverk för expressionismen, eftersom den visar hur färg och form kan bära en känsla snarare än avbilda verkligheten.