Strömkarlen
Näcken spelar fiol, naken i forsen. Nationalmuseum vägrade köpa målningen, som ansågs anstötlig. I dag räknas den som ett av de stora verken i svensk konst.
Det skummande vattnet och de vita blommorna omger den glödande kroppen – sagan som sinnlig erfarenhet.
Ernst Josephson föddes 1851 i en välkänd judisk familj i Stockholm. Han studerade vid Konstakademien och därefter utomlands, bland annat i Paris. Han var en av de främsta gestalterna i den grupp unga konstnärer som på 1880-talet protesterade mot akademins konservativa undervisning, de så kallade opponenterna. Han var påverkad av äldre mästare som Rembrandt och Tizian, men sökte samtidigt en egen, modern väg.
Strömkarlen, eller näcken, är en gestalt ur den nordiska folktron. Han sades sitta i forsar och vattenfall och spela fiol. Den som offrade till honom kunde lära sig spela så bra att till och med träd och stenar började dansa. Men näcken kunde också vara farlig och locka människor i vattnet.
Josephson målade motivet i flera versioner. Han besökte Norge somrarna 1882 och 1883 för att studera forsar och vattenfall. Den mest kända versionen är från 1884. Den visar en naken ung man som sitter i forsen och spelar fiol. Vattnet skummar omkring honom, och vita blommor växer på stranden. Kroppen lyser varm och sinnlig mot det kalla vattnet. Ansiktet är vänt uppåt, och uttrycket är hänfört, som om musiken bar honom bort.
Färgerna är intensiva och penseldragen kraftiga och fria. Josephson målade vattnet med snabba, rörliga drag. Han ville inte bara visa en sagofigur, utan uttrycka musiken, naturkraften och en stark känsla. Bilden har därför kallats ett tidigt exempel på expressionism i Norden. Det skummande vattnet är målat i vitt och grönt, med stänk och virvlar som nästan gör bilden abstrakt.
Motivet och den nakna manskroppen ansågs anstötliga av samtiden. Nationalmuseum avböjde att köpa målningen. Josephson upplevde det som ett stort misslyckande. För honom var Strömkarlen ett huvudverk, och han återvände till motivet under hela sitt liv. Han ansåg att konstens institutioner inte förstod vad han ville åstadkomma.
År 1888 drabbades Josephson av en svår psykisk sjukdom under en vistelse i Bretagne. Han var sedan sjuk resten av sitt liv. Under sjukdomsåren gjorde han teckningar och målningar i en helt ny, fri stil. Dessa verk väckte stor beundran hos den unga modernistiska generationen, bland annat hos tyska och svenska expressionister.
Josephson dog 1906. I dag räknas Strömkarlen som ett av de viktigaste verken i svensk konsthistoria. Den visar hur folkdiktningen kunde förnyas och bli en bild av konstnärens eget inre. Den hör till de bilder som oftast lyfts fram när svensk konsts väg mot modernismen ska förklaras.