Det stridande Temeraire

Det stridande Temeraire, J. M. W. Turner
J. M. W. Turner, Public domain

Ett gammalt segelskepp från slaget vid Trafalgar bogseras av en liten ångbåt till skrotning. Solen går ned. Turner målar avsked till en epok.

Skeppet är blekt som ett spöke; den mörka bogserbåten och solnedgången bär färgen.

HMS Temeraire var ett stort brittiskt linjeskepp med 98 kanoner. Under slaget vid Trafalgar 1805 kom hon till undsättning för amiral Nelsons flaggskepp Victory och bidrog till segern. År 1838 såldes skeppet och bogserades uppför Themsen för att huggas upp. Turner ställde ut målningen på Royal Academy 1839. Skeppet hade efter slaget fått namnet ”det stridande Temeraire” i folkmun och hade blivit en symbol för den brittiska flottans storhetstid.

Den fullständiga titeln är ungefär Det stridande Temeraire bogserat till sin sista ankarplats för att huggas upp, 1838. Skeppet glider fram blekt och spöklikt, nästan genomskinligt. Framför det puffar en liten, mörk ångbogserare med rök ur skorstenen. Till höger går solen ner i ett våldsamt utbrott av orange, rött och gult. Till vänster stiger en blek måne. Det är som om skeppet redan är ett minne.

Turner tog sig friheter med verkligheten. Skeppets master och segel var redan nedmonterade när det bogserades, men Turner målade det med master. Ljuset och tidpunkten är också valda för stämningens skull snarare än för att vara exakta. Om Turner faktiskt såg bogseringen är osäkert. Målningen ska alltså förstås som en poetisk tolkning och inte som ett reportage.

Kompositionen ställer två motpoler mot varandra. Till vänster finns kyla, blekhet och det gamla skeppet. Till höger värme, färg och solnedgången. Den lilla ångbåten har ofta tolkats som den nya tidens industri som ersätter seglets och den heroiska historiens epok. Solnedgången förstärker känslan av avsked. Den blanka vattenytan speglar både skeppet och himlen, och lugnet i vattnet förstärker det högtidliga intrycket.

Turner arbetade med olja på duk och växlade mellan tunna, genomskinliga lager och tjock färg. Solen och himlen kring den är målade med kraftig, pastos färg, medan skeppet nästan är laserat i tunna skikt. Turners sena stil, med lösa former och starkt ljus, pekar fram mot impressionismen. Han var känd för att gå utanför akademins regler och väckte både beundran och kritik.

Turner sålde aldrig målningen. När han dog 1851 testamenterade han den, tillsammans med hundratals andra verk, till den brittiska staten. Den hänger i dag i National Gallery i London. Testamentet ledde till att en mycket stor del av hans livsverk i dag finns i offentliga samlingar i London, framför allt i National Gallery och Tate Britain.

År 2005 röstades målningen fram som Storbritanniens största målning i en omröstning arrangerad av BBC. Sedan 2020 finns den på baksidan av den brittiska tjugopundssedeln tillsammans med Turners självporträtt. Den har blivit en symbol för förlust, minne och teknikens förändringar.