Tutankhamons dödsmask
Omkring tio kilo guld lades över den unge faraons mumie. Masken visar inte en individ utan ett idealiserat, evigt ansikte – guldet ansågs vara gudarnas hud.
Gamen och kobran på pannan står för Över- och Nederegypten, de två riken farao härskade över.
Tutankhamon blev farao som barn och dog omkring 1323 före vår tideräkning, runt nitton år gammal. Han regerade strax efter Akhenaton och återinförde dyrkan av de gamla gudarna. Han var en ganska obetydlig kung under sin livstid. Det är hans nästan orörda grav som gjort honom berömd. Han hette först Tutankhaton, ”Atons levande avbild”, men bytte namn för att hedra guden Amon.
Graven, KV62 i Konungarnas dal, upptäcktes i november 1922 av den brittiske arkeologen Howard Carter. Utgrävningen bekostades av lord Carnarvon. Det tog flera år att tömma graven. Masken hittades först 1925, när den innersta kistan öppnades och mumien låg där med masken över huvud och axlar. Graven var liten för en kung men full av föremål: möbler, vagnar, smycken, kläder och statyer. Den hade plundrats lätt i forntiden men sedan glömts bort under bråte från en senare grav.
Masken är drygt femtio centimeter hög och väger omkring tio kilo. Den är gjord av guld och inlagd med lapis lazuli, karneol, turkos, kvarts, obsidian och färgat glas. Faraon bär nemes, den randiga huvudduken i guld och blått. På pannan sitter en gam och en kobra, gudinnorna Nekhbet och Wadjet. Under hakan hänger ett flätat skägg, och runt halsen ligger en bred krage med flera rader pärlor. Masken är sammanfogad av flera delar guldplåt som hamrats och lötts ihop.
Ögonen är gjorda av kvarts och obsidian och ger ansiktet ett levande uttryck. Ögonlinjerna är inlagda med lapis lazuli. På maskens baksida finns en text ur Dödsboken, en besvärjelse som skulle skydda den döde. Guldet hade en religiös betydelse: egyptierna såg det som gudarnas oförstörbara hud, och lapis lazuli som deras hår.
Masken skulle inte visa hur Tutankhamon faktiskt såg ut. Den gav honom ett evigt, gudomligt ansikte för livet efter döden. Några forskare har föreslagit att masken ursprungligen gjordes för en annan kunglig person och anpassades till honom. Den teorien är omstridd.
År 2014 lossnade skägget under ett arbete med montern. Det limmades fast med epoxilim, och limrester syntes tydligt. Händelsen väckte kritik, och året därpå gjorde ett tysk-egyptiskt team en noggrann restaurering. Skägget fästes då med bivax, som man tror att de forntida hantverkarna också använde.
Masken har blivit det kanske mest kända föremålet från det forntida Egypten. Upptäckten 1922 utlöste en våg av Egyptenintresse i mode, arkitektur och film, och historier om en ”faraos förbannelse” spreds i pressen. Masken hör till Egyptens mest skyddade skatter och får i dag inte lämna landet. Den räknas som en av höjdpunkterna i forntida guldsmedskonst.