Venus födelse
Kärleksgudinnan stiger upp ur havet på ett snäckskal och blåses mot land av vindarna. En av de första stora målningarna sedan antiken med ett hedniskt motiv i stället för ett kristet.
Venus står i kontrapost, som en antik staty – och med orimligt lång hals och sluttande axlar.
Botticelli målade bilden i Florens omkring 1484–1486. Vem som beställde den är inte känt. Den förknippas ofta med släkten Medici, eftersom den på 1500-talet fanns i Medicis villa i Castello utanför staden. Där beskrevs den av konstnären och författaren Giorgio Vasari. En vanlig men osäker uppgift är att den gjordes för Lorenzo di Pierfrancesco de’ Medici. Bilden är stor, ungefär 1,7 gånger 2,8 meter.
Enligt den antika myten föddes Venus ur havets skum. Här står hon naken i ett jättelikt pilgrimsmusselskal som blåses mot stranden. Till vänster flyger västanvinden Zefyros, som håller i en kvinna, troligen Chloris eller vinden Aura. Rosor faller i luften omkring dem. Till höger står en kvinna, troligen en av årstidernas gudinnor, och håller fram en mantel med blommor för att svepa in Venus.
Venus står i en ställning som kallas Venus pudica, den blygsamma Venus. Hon täcker sig med händer och hår. Ställningen är hämtad från antika statyer som Botticelli kan ha sett. Hennes kropp är inte anatomiskt korrekt: halsen är lång, axlarna sluttar, och tyngden vilar på ett sätt som skulle få henne att falla. Ändå uppfattas hon som harmonisk. Botticelli valde skönhet och rytm framför anatomisk exakthet.
Bilden är målad med tempera på duk, något som var ovanligt för en så stor bild på den tiden. Färgerna är ljusa och klara. Botticelli använde också guld för att framhäva håret och träden. Konturerna är tydliga och ger figurerna en elegant, nästan dekorativ rytm. Rummet är grunt, och havet är tecknat med små stiliserade vågor.
Målningen har ofta tolkats med hjälp av nyplatonismen, en filosofi som var populär bland de lärda i Florens. Den himmelska Venus skulle då stå för en andlig kärlek och skönhet som leder själen mot Gud. Andra menar att bilden främst är en vacker skildring av en antik myt, inspirerad av poeten Polizianos dikter. Den populära uppgiften att modellen var Simonetta Vespucci saknar säkra belägg.
Botticelli föll i glömska efter sin död. Först på 1800-talet återupptäcktes han av engelska konstnärer och kritiker. Målningen flyttades till Uffizierna i Florens i början av 1800-talet och har sedan dess blivit museets mest kända verk. Den restaurerades på 1980-talet.
I dag är Venus födelse en av renässansens mest välkända bilder. Den finns på det italienska tiocentseuromyntet och har citerats i allt från Andy Warhols konst till reklam och film. Målningen visades sällan för en bred publik förrän den kom till Uffizierna, och i dag trängs besökarna framför den varje dag.