Charles Barry
Barry vann tävlingen om det nya parlamentet 1836 och arbetade med det resten av livet, med Augustus Pugin som ansvarig för de gotiska detaljerna. Han ritade också klubbhus och palats i italiensk nyrenässans.
Charles Barry föddes 1795 i Westminster i London som son till en pappershandlare. Som femtonåring gick han i lära hos ett lantmäterikontor, där han lärde sig rita och mäta. När han fick ett arv efter fadern använde han det till en lång studieresa 1817–1820 till Frankrike, Italien, Grekland, Egypten och Främre Orienten, där han tecknade antika och medeltida byggnader. Efter hemkomsten började han rita kyrkor i gotisk stil för den anglikanska kyrkans stora byggprogram, men han blev först känd för klubbhus i italiensk renässans i London, där Travellers Club och Reform Club tog italienska stadspalats som förebild.
När det gamla parlamentet i Westminster brann 1834 utlystes en tävling som krävde gotisk eller elisabetansk stil. Barry vann 1836 och arbetade med Westminsterpalatset resten av livet. Bygget började 1840. Han ansvarade för planen och den symmetriska helheten, medan Augustus Welby Pugin ritade de gotiska detaljerna, från fasadornamenten till tapeter, golvplattor, möbler och klocktornet. Byggnaden, med Victoria Tower och klocktornet med Big Ben, blev en symbol för Storbritannien. Barry var en skicklig planlösare som kombinerade en klassisk ordning med gotisk yta. Han ritade också herrgårdar som Highclere Castle och terrasser och trädgårdar för engelska lantgods.
Barry adlades 1852 och dog 1860. Han begravdes i Westminster Abbey, och sonen Edward Middleton Barry fullbordade parlamentet. Samarbetet med Pugin blev senare föremål för strid om vem som skulle ha äran, eftersom Pugins detaljer var avgörande för byggnadens karaktär. Westminsterpalatset blev förebild för parlament och rådhus i nygotik, bland annat i Budapest och Ottawa, och bidrog till att göra gotiken till en nationell stil. Hans italienska klubbhus inspirerade banker och kontorshus. I Sverige fick nygotiken genomslag i kyrkobyggandet under 1800-talets andra hälft, och palatsstilen syntes i Stockholms affärshus, även om svenska arkitekter främst studerade Tyskland och Frankrike.