Gian Lorenzo Bernini
Bernini var barockens stora regissör: skulptör, arkitekt och scenograf. Han ritade kolonnaderna kring Petersplatsen, som famnar besökarna, och baldakinen över altaret i Peterskyrkan. Tessin d.y. träffade honom under sina år i Rom.
Gian Lorenzo Bernini föddes 1598 i Neapel som son till skulptören Pietro Bernini, som flyttade familjen till Rom omkring 1606. Fadern lärde honom skulptur, och han studerade antika statyer och Michelangelos verk i Vatikanen. Redan som ung fick han beställningar från kardinal Scipione Borghese, för vilken han skapade skulpturer som Apollo och Dafne och David på 1620-talet. När hans beskyddare Maffeo Barberini blev påve Urban VIII 1623 fick Bernini en nästan unik ställning i Rom. Han utnämndes 1629 till arkitekt för Peterskyrkan och blev den ledande konstnären i staden, verksam som skulptör, arkitekt, målare och scenograf i över femtio år.
Hans första stora arkitekturuppdrag var baldakinen över påvealtaret i Peterskyrkan, 1624–1633, nästan trettio meter hög och buren av vridna bronskolonner. Han formgav också absidens Cathedra Petri. Kolonnaderna kring Petersplatsen, påbörjade 1656, omsluter besökarna som två armar och skapar ett av världens mest berömda stadsrum. Kyrkan Sant'Andrea al Quirinale är en oval byggnad där arkitektur, skulptur och ljus samverkar. På Piazza Navona skapade han Fyrflodsfontänen, och i kapellet Cornaro i Santa Maria della Vittoria visar Den heliga Teresas extas hur han förenade alla konstarterna till en teatral helhet, kärnan i barockens idé om bel composto.
År 1665 reste Bernini till Paris på inbjudan av Ludvig XIV för att rita den östra fasaden till Louvren, men hans förslag förkastades till förmån för en fransk lösning. Han dog i Rom 1680. Bernini formade barockens Rom mer än någon annan, och hans sätt att regissera rum, ljus och rörelse påverkade arkitekter och konstnärer i hela katolska Europa. För Sverige är kopplingen konkret: Nicodemus Tessin d.y. mötte honom under sina studieår i Rom på 1670-talet och fick se hans verkstad. Berninis förslag till Louvren och hans palatsfasader var viktiga förebilder när Tessin ritade Stockholms slott, och hans kolonnader inspirerade planer för slottets omgivningar.