Sant'Andrea al Quirinale
Bernini kallade den här lilla jesuitkyrkan sitt enda verk som han var helt nöjd med. Den är oval och bred snarare än djup, så att besökaren genast står inför altaret. Rummet är en teater där aposteln Andreas stiger upp mot himlen i kupolen.
Kyrkan beställdes av kardinal Camillo Pamphili för jesuiternas novisiat, där unga män utbildades till jesuiter. Tomten var liten och låg mitt emot påvens palats på Quirinalen. Bernini fick uppdraget 1658 och kyrkan invigdes 1670, även om utsmyckningen fortsatte några år till. Han ägnade den stor omsorg. Hans son berättade senare att Bernini brukade sitta i kyrkan och betrakta den, och att han sa att detta var det enda verk han inte ångrade något i.
Planen är en oval där den långa axeln går på tvären. När man träder in står man därför nära altaret, som ligger mitt emot ingången. Runt ovalen ligger kapell, och väggarna är klädda i rosa och grå marmor. Över altaret visas Andreas martyrium i en målning, inramad av förgyllda strålar, och ovanför den svävar en skulptur av helgonet upp genom en öppning mot kupolen. Kupolen är vit och guld, med kassetter och änglar. Ljuset faller in från dolda fönster, så att rummet blir allt ljusare uppåt.
Utvändigt möter kyrkan gatan med en konvex trappa och en portik inramad av två pilastrar och en gavel, medan två låga murar svänger ut och omfamnar platsen framför. Kyrkan räknas som ett av barockens mest fulländade rum och har studerats av arkitekter från Fischer von Erlach till 1900-talets modernister. Den visar hur Bernini, som var skulptör, arkitekt och scenograf, kunde förena alla konstarter i ett enda rum.