Isak Gustaf Clason
Clason ritade Nordiska museet och Bünsowska huset på Strandvägen och var lärare för en hel generation arkitekter. Han visade vägen från 1800-talets lånade stilar mot en mer nationell arkitektur i äkta material.
Isak Gustaf Clason föddes 1856 i Stockholm. Han studerade vid Tekniska högskolan och vid Konstakademien, där undervisningen präglades av den tyska och franska historicismen. Han gjorde studieresor i Europa och tog särskilt intryck av den franska och italienska renässansen. Tidigt fick han uppdrag i det snabbt växande Stockholm under 1880-talet, när Östermalm byggdes ut och Strandvägen blev stadens förnämsta gata. Hans genombrott kom med Bünsowska huset, ett stort bostadshus för en rik trävaruhandlare, som väckte uppmärksamhet för sin kraft och sina fasader inspirerade av fransk renässans. Han blev professor vid Tekniska högskolan 1890 och var en av sin tids mest anlitade arkitekter.
Clasons huvudverk är Nordiska museet på Djurgården, 1889–1907, en väldig byggnad i en stil som hämtar drag från den danska och svenska renässansen och har en stor hall för de nordiska samlingarna. Han ritade också Östermalms saluhall tillsammans med Kasper Salin, Hallwylska palatset för grevinnan Wilhelmina von Hallwyl och flera bostadshus på Östermalm. Under 1890-talet rörde sig Clason bort från lånade stilar mot en mer nationell arkitektur, med äkta material som tegel och sten, synliga konstruktioner och inspiration från svenska slott och herrgårdar från Vasatiden och stormaktstiden. Han restaurerade också Örebro slott kring sekelskiftet 1900.
Clason dog 1930. Hans betydelse ligger både i byggnaderna och i undervisningen: som professor vid Tekniska högskolan utbildade han en generation arkitekter som utvecklade nationalromantiken, och han förespråkade en arkitektur där materialen skulle vara ärliga och där svensk tradition sattes före internationella modestilar. Nordiska museet blev en symbol för det svenska kulturarvet, och Hallwylska palatset är i dag ett museum med sin interiör bevarad. Clason brukar beskrivas som en brobyggare mellan 1800-talets historicism och 1900-talets nationalromantik, och hans idéer levde vidare i byggnader som Östbergs Stadshus och Westmans Rådhus i Stockholm.