Eileen Gray
Eileen Gray var en irländsk formgivare i Paris som blev känd för lack och möbler och sedan ritade huset E-1027 vid Medelhavet. Hon ifrågasatte en modernism som bara var teknisk och ville utgå från människans kropp och vardag.
Eileen Gray föddes 1878 i Enniscorthy i Irland i en aristokratisk familj. Hon studerade vid Slade School of Fine Art i London, som en av de första kvinnorna där. År 1902 flyttade hon till Paris, där hon lärde sig japansk lackteknik av hantverkaren Seizo Sugawara. Hennes lackskärmar och möbler blev eftertraktade, och 1922 öppnade hon en butik, Galerie Jean Désert, där hon sålde sina möbler och mattor. Hon hade ingen utbildning som arkitekt men lärde sig genom arkitekten Jean Badovici och genom egna studier.
Tillsammans med Badovici ritade hon E-1027 i Roquebrune-Cap-Martin, byggt 1926–1929, ett av modernismens mest beundrade hus. Hon formgav möbler som Bibendumfåtöljen, bordet E-1027 och skärmar av lack och rör. Hon byggde också sitt eget hus Tempe à Pailla i Castellar, 1932–1934, och gjorde ritningar för bostäder och ett kulturcentrum som aldrig byggdes. Le Corbusier ställde ut ett av hennes projekt i sin paviljong vid utställningen i Paris 1937.
Gray drog sig tillbaka och glömdes nästan bort, men på 1970-talet återupptäcktes hon. Hon dog i Paris 1976, 98 år gammal. Hennes möbler säljs nu för höga priser, och 2009 såldes en fåtölj av henne för mer än 20 miljoner euro. Hon har blivit en symbol för de kvinnor som länge osynliggjorts i arkitekturhistorien, och E-1027 har restaurerats och öppnats för besökare.