E-1027
Eileen Grays sommarhus vid Medelhavet är ett av modernismens pärlor, ritat av en kvinna som var formgivare snarare än utbildad arkitekt. Huset är vitt, med terrasser och fönsterluckor mot havet. Allt är tänkt utifrån hur kroppen rör sig och vilar.
Den irländska formgivaren Eileen Gray bodde i Paris och hade blivit känd för sina lackarbeten och möbler. Hon byggde huset 1926–1929 tillsammans med arkitekten Jean Badovici, som hon hade ett förhållande med. Namnet är en kod: E för Eileen, 10 för Jean, 2 för Badovici och 7 för Gray, efter bokstävernas plats i alfabetet. Huset ligger på en klippa ovanför havet och nås bara till fots.
Huset är vitt och har en öppen planlösning med ett stort vardagsrum och sovrum. Det står delvis på pelare, har bandfönster, terrasser och ett platt tak, i enlighet med modernismens principer. Men Gray kritiserade också den modernism som enbart var teknisk. Hon tänkte på hur människor rör sig och vilar och lät möbler, fönsterluckor, skåp och skärmar bli en del av arkitekturen. Många möbler kan fällas ut eller vridas för att passa olika situationer.
Le Corbusier besökte huset och målade 1938–1939 flera väggmålningar där, utan Grays tillstånd, vilket hon uppfattade som ett intrång. Han byggde senare en liten stuga alldeles intill. Huset förföll efter flera ägarbyten men köptes av det offentliga 1999 och har restaurerats. I dag kan det besökas tillsammans med Le Corbusiers stuga. E-1027 har fått allt större uppmärksamhet och gjort Eileen Gray till en central gestalt i modernismens historia.