Antoni Gaudí

Gaudí utvecklade en egen arkitektur av kedjelinjer, mosaik och former från naturen. Casa Batlló, Casa Milà, Park Güell och den ofullbordade kyrkan Sagrada Família gör Barcelona till hans stad.
Antoni Gaudí föddes 1852 i Reus i Katalonien som son till en kopparslagare. Han har själv förklarat sin känsla för rum med att han växte upp bland pannor och kittlar formade ur plåt. Han studerade vid arkitekturskolan i Barcelona från mitten av 1870-talet och tog examen 1878. Under studietiden arbetade han som tecknare hos flera arkitekter och byggmästare, bland andra Josep Fontserè vid Parc de la Ciutadella. Examensåret 1878 mötte han industrimannen Eusebi Güell, som blev hans viktigaste beställare och vän. Han tog intryck av den katalanska renässansrörelsen, av medeltida och morisk arkitektur och av Viollet-le-Ducs och John Ruskins tankar.
Gaudís tidiga verk, som Casa Vicens i Barcelona, präglas av färgglada kakelplattor och moriska motiv. År 1883 tog han över bygget av kyrkan Sagrada Família, som han arbetade med resten av livet. För Güell ritade han stadspalatset Palau Güell och den stora trädgårdsstaden Park Güell. Casa Batlló och Casa Milà, båda från 1900-talets första decennium, har böljande fasader, organiska former och tak med skulpturala skorstenar. I kryptan för Colonia Güell utvecklade han hängande modeller med snören och vikter för att hitta kedjelinjer som bär sig själva. Han använde trencadís, mosaik av krossat kakel, och geometriska former som paraboloider och hyperboloider.
Gaudí dog 1926 efter att ha blivit påkörd av en spårvagn i Barcelona. Sagrada Família var då långt ifrån färdig, och arbetet har fortsatt i mer än hundra år med hjälp av hans modeller och senare datorberäkningar. Hans byggnader i och kring Barcelona är upptagna på Unescos världsarvslista, och de har gjort staden till ett av Europas mest besökta arkitekturmål. Under modernismens tidiga decennier sågs han ofta som en udda gestalt, men senare har ingenjörer och arkitekter som Frei Otto och många digitala formgivare sett honom som föregångare för form som följer krafterna. Hans arbete med kedjelinjer och strukturell form studeras också i svensk arkitekt- och ingenjörsutbildning.