Casa Batlló
Gaudí byggde om ett vanligt bostadshus till något som liknar ett havsdjur eller en drake. Fasaden är täckt av glasmosaik, balkongerna ser ut som masker och taket som en drakrygg. Katalansk modernisme, den spanska varianten av jugend, i sin mest fantasifulla form.
Textilindustrimannen Josep Batlló köpte ett bostadshus från 1870-talet på Passeig de Gràcia, Barcelonas förnämsta gata, och ville först riva det. Antoni Gaudí övertalade honom att i stället bygga om det, och arbetet pågick 1904–1906. Gaudí byggde på en våning, gjorde om ljusgården, ritade en helt ny fasad mot gatan och förnyade våningen där familjen själv bodde. Han arbetade med traditionella katalanska tekniker: sten från Montjuïc, smide, kakel och trencadís, en mosaik av krossade kakel- och glasbitar. Hans medarbetare Josep Maria Jujol hjälpte till med fasadens färger. Gaudí utgick sällan från ritningar i detalj utan från modeller och från arbetet på plats, och hantverkarna fick forma mycket direkt efter hans anvisningar.
Fasaden har nästan inga raka linjer. I de nedre våningarna bärs de stora fönstren av pelare som liknar ben, och huset har fått smeknamnet benhuset. Balkongerna i gjutjärn liknar masker eller skallar, och väggen däremellan skimrar av glas och kakel i blått och grönt. Taket är täckt av glaserade plattor som fjäll, med en böjd rygg som brukar tolkas som draken i legenden om Sankt Göran, medan tornet med sitt kors är riddarens lans. Inne i huset är ljusgården klädd med kakel som är mörkblått högst upp och ljusare längre ner, så att dagsljuset fördelas jämnt. Dörrar, handtag och fönsterkarmar är mjukt formade efter handen, och vinden har en rad paraboliska valv i vitputsat tegel.
Casa Batlló ligger i det kvarter som kallas Mansana de la Discòrdia, där tre av modernismens främsta arkitekter byggde om hus bredvid varandra kring 1900. Familjen Batlló lämnade huset vid mitten av 1900-talet, och det användes därefter av olika ägare. På 1990-talet köptes det av en familj som restaurerade det och öppnade det för besökare. Sedan 2005 ingår det i världsarvet med Gaudís verk i Barcelona. Huset har blivit en av stadens mest besökta byggnader och ett exempel på hur en ombyggnad, inte bara ett nybygge, kan bli ett mästerverk. Den katalanska modernismen var en del av samma europeiska rörelse som jugend i Sverige, men gick längre i sina skulpturala former och i sitt bruk av färg.