Richard Rogers
Rogers ritade Centre Pompidou med Renzo Piano och sedan Lloyd's-byggnaden i London, där trapphus, hissar och rör sitter utanpå. Han engagerade sig också i stadsplanering och tät, levande stad.
Richard Rogers föddes 1933 i Florens i en anglo-italiensk familj och flyttade som barn till England 1939. Han hade dyslexi och svårt i skolan men studerade arkitektur vid Architectural Association i London och därefter vid Yale i USA, där han träffade Norman Foster. Tillbaka i England grundade de 1963 kontoret Team 4 tillsammans med Su Rogers och Wendy Foster. Team 4 ritade bland annat en fabrik för Reliance Controls i Swindon, där en lätt konstruktion av stål och flexibla rum pekade fram mot det som senare kallades high-tech. Efter att Team 4 upplösts 1967 startade han ett eget kontor och arbetade sedan tillsammans med Renzo Piano.
Rogers och Piano vann 1971 tävlingen om Centre Pompidou i Paris, ett kulturcentrum där stålkonstruktion, rulltrappor och färgkodade rör för vatten, el och ventilation placerades på utsidan för att ge fria, flexibla rum inne. Huset invigdes 1977. Lloyd's-byggnaden i London, 1978–1986, utvecklade idén med trapphus, hissar och toaletter i torn utanpå en glasad kärna. Senare ritade han Millennium Dome i London, terminal 4 på Madrids flygplats Barajas med böljande bambutak och walesiska parlamentet i Cardiff. Hans arkitektur bygger på flexibilitet, öppenhet, synlig teknik och ljus, och hans kontor hette från 2007 Rogers Stirk Harbour + Partners.
Rogers engagerade sig starkt i stadsplanering och miljöfrågor och argumenterade för tät, blandad och levande stad med god kollektivtrafik. Han ledde den brittiska regeringens Urban Task Force kring sekelskiftet 2000 och var rådgivare åt Londons borgmästare. Han adlades och blev 1996 livstidsledamot av överhuset som Lord Rogers of Riverside. Han fick Pritzkerpriset 2007 och dog 2021. Centre Pompidou och Lloyd's räknas till high-tech-arkitekturens främsta verk och påverkade arkitekter över hela världen. Hans idéer om den kompakta, hållbara staden har också fått genomslag i nordisk stadsplanering, där förtätning och blandstad sedan 1990-talet varit ledord i stora stadsbyggnadsprojekt.