Hans Scharoun
Hans Scharoun ritade Berlinerfilharmonin med orkestern i mitten och publiken på terrasser runt omkring. Hans organiska modernism utgick från människorna och deras rörelser snarare än från räta vinklar.
Hans Scharoun föddes 1893 i Bremen och växte upp i Bremerhaven. Han studerade arkitektur i Berlin och deltog i första världskriget. Efter kriget var han med i expressionistiska kretsar kring Bruno Taut och skissade på fantastiska byggnader. Han undervisade vid konstakademien i Breslau och deltog 1927 i Weissenhofutställningen i Stuttgart med ett hus. Han byggde bostadshus i Berlin, bland annat i Siemensstadt, och villor som Haus Schminke i Löbau.
Under nazitiden byggde Scharoun villor och bostäder men inga offentliga byggnader. Efter kriget blev han stadsbyggnadsdirektör i Berlin och gjorde planer för den förstörda staden. Hans stora verk kom sent. Berlinerfilharmonin, invigd 1963, har orkestern i mitten och publiken på terrasser som omger den, och taket har formen av ett tält. Han ritade också Staatsbibliothek mitt emot, som fullbordades efter hans död, och skolor och bostadshus, bland dem höghusen Romeo och Julia i Stuttgart.
Scharoun dog i Berlin 1972. Hans organiska arkitektur, som han kallade organhaft, var ett alternativ till den rätvinkliga modernismen. Filharmonins plan med orkestern i mitten har påverkat konserthus i hela världen, bland andra Walt Disney Concert Hall och Elbphilharmonie. Han räknas som en av 1900-talets mest originella tyska arkitekter.