Louis Sullivan
Louis Sullivan gav skyskrapan en form av sin egen, med obrutna pelare och rika ornament i terrakotta. Han myntade tanken att formen följer funktionen och var lärare till Frank Lloyd Wright.
Louis Henry Sullivan föddes 1856 i Boston. Han studerade kort vid Massachusetts Institute of Technology och vid École des Beaux-Arts i Paris men lämnade båda. Han arbetade hos arkitekten Frank Furness i Philadelphia och hos William Le Baron Jenney i Chicago, där den första generationen höghus byggdes efter branden 1871. Från 1879 arbetade han med ingenjören Dankmar Adler, och 1883 bildade de kontoret Adler & Sullivan.
Adler & Sullivan byggde Auditorium Building i Chicago 1886–1889, med en teater med berömd akustik. Wainwright Building i S:t Louis, 1890–1891, blev förebild för hur ett höghus kunde gestaltas: med obrutna pelare som betonar höjden och ett krön med rika ornament. Guaranty Building i Buffalo följde samma princip. Efter att kontoret upplöstes 1895 byggde Sullivan varuhuset Carson, Pirie, Scott i Chicago och en rad små banker i Mellanvästern. I essän The Tall Office Building Artistically Considered 1896 skrev han att formen alltid följer funktionen.
Sullivan fick färre uppdrag efter sekelskiftet, när den klassiska stil som visades på världsutställningen i Chicago 1893 kom på modet. Han dog fattig i Chicago 1924. Hans elev Frank Lloyd Wright kallade honom sin lieber Meister, och tanken att formen följer funktionen blev ett av modernismens mest citerade motton, även om Sullivan själv älskade ornament. Han räknas i dag som en av grundarna av den amerikanska arkitekturen och skyskrapans formspråk.