Kenzo Tange
Kenzo Tange ritade Fredsmuseet i Hiroshima och de olympiska hallarna i Tokyo 1964. Han förenade japansk tradition med Le Corbusiers betong och blev den förste japanen som fick Pritzkerpriset.
Kenzo Tange föddes 1913 i Osaka och växte upp i Imabari och delvis i Kina. Han inspirerades av bilder av Le Corbusiers arbeten och studerade arkitektur vid Tokyos kejserliga universitet. Han arbetade hos Kunio Maekawa, som själv arbetat hos Le Corbusier. Under kriget vann han tävlingar med monumentala förslag. År 1946 blev han lärare vid Tokyos universitet, där han ledde ett laboratorium som utbildade flera av Japans främsta arkitekter.
Tange vann 1949 tävlingen om Fredsparken i Hiroshima, med Fredsmuseet på pelare och en axel mot ruinen av utställningshallen, i dag kallad atombombskupolen. Han ritade prefekturhuset i Kagawa, där betongbalkar efterliknar japanska träkonstruktioner, och Sankta Marias katedral i Tokyo. För olympiska spelen 1964 byggde han hallarna i Yoyogi med hängande tak. Han gjorde också en vision för Tokyo med en stad byggd ut över Tokyobukten. Han var mentor för metabolisterna, en grupp unga arkitekter som ville bygga städer som växte som organismer.
Tange fick Pritzkerpriset 1987. Han byggde under sina senare år mycket utomlands, bland annat i Mellanöstern, Afrika och Singapore, och det nya rådhuset i Tokyo. Han dog 2005. Han räknas som den arkitekt som förde Japan in i den internationella modernismen och som visade att den kunde förenas med en egen tradition. Hans elever, bland dem Arata Isozaki och Fumihiko Maki, blev ledande arkitekter.