Yoyogi nationalarena
Inför olympiska spelen 1964 ritade Kenzo Tange två idrottshallar med hängande tak. Stålvajrar mellan två höga master bär taket i en mjuk kurva. Formen förenar japansk tempelarkitektur med modern ingenjörskonst.
Tokyo arrangerade olympiska spelen 1964, de första i Asien, och staden byggde nya anläggningar för att visa upp Japans återuppbyggnad efter kriget. Kenzo Tange fick uppdraget att rita simhallen och en mindre hall för basket. De byggdes 1961–1964 i parken Yoyogi. Ingenjören Yoshikatsu Tsuboi beräknade konstruktionen.
Den stora hallen har ett tak som hänger i två stålkablar mellan två betongmaster. Från kablarna går stålelement ut till en bas av betong, så att taket får en mjuk, sadelformad kurva. Den mindre hallen har en enda mast och ett tak i spiralform. Takens form för tankarna till japanska tempel och till snäckor, och interiören är ljus och utan pelare. Konstruktionen var på sin tid en av de största hängande takkonstruktionerna i världen.
Hallarna har använts för idrott och konserter sedan dess och användes igen under olympiska spelen 2021. Tange fick Pritzkerpriset 1987. Yoyogi räknas som ett av efterkrigstidens viktigaste verk i Japan och som ett av de första internationellt kända exemplen på japansk modernism.