Efterkrigsmodernism

Rå betong, tegel och stora planer – välfärdsstatens och brutalismens arkitektur.

Efter andra världskriget byggdes det i en skala som aldrig förr: bostäder, förorter, skolor, sjukhus och kulturhus. Modernismen blev tyngre och mer materialnära. Rå betong (béton brut), blankt tegel och kraftiga, skulpturala volymer ersatte trettiotalets vita lätthet.

Efter andra världskriget behövde Europa byggas upp, och välfärdsstaterna byggde bostäder, skolor och sjukhus i enorm skala. Industriella metoder med prefabricerade betongelement gjorde det möjligt. Brutalismen, efter Le Corbusiers béton brut, ville visa materialen ärligt. Kritiken mot storskaligheten och rivningarna av gamla stadskärnor växte under 1960- och 70-talen.

Sverige byggde mer per invånare än nästan något annat land. Vällingby, miljonprogrammets förorter, Sergels torg och Kulturhuset, och Sigurd Lewerentz tegelkyrkor hör till perioden.