Notre-Dame-du-Haut
Le Corbusiers vallfartskapell på en kulle i östra Frankrike är skulpturalt och fritt, långt från hans tidigare raka linjer. Ett tungt, böjt tak av betong vilar på tjocka vita väggar, och små fönster i olika storlekar släpper in färgat ljus.
Kapellet ersatte en kyrka som förstördes i andra världskriget. Le Corbusier var tveksam till att arbeta för kyrkan, men fick fria händer och byggde 1950–1955 ett kapell som har kallats ett av 1900-talets mest originella byggnader. Han beskrev det som en form som svarade landskapet, ”akustik i formens rike”.
Ronchamp chockade många modernister, som såg det som ett svek mot funktionalismens rationalitet. I själva verket visade det en väg som många följde efter kriget: en mer skulptural, uttrycksfull modernism, med betong som formbart material. Kapellet är världsarv sedan 2016 tillsammans med andra verk av Le Corbusier, och 2011 byggdes ett nunnekloster av Renzo Piano i sluttningen nedanför.