S:t Petri kyrka

Lewerentz sista kyrka är ännu mörkare och mer koncentrerad än Markuskyrkan. Allt är i tegel, och inget tegel är kapat. Mitt i rummet står en ensam stålpelare som bär taket, och fönstren sitter utanpå väggen utan karmar.

Klippans församling ville ha en ny kyrka, och Sigurd Lewerentz, då i sjuttioårsåldern, fick uppdraget efter Markuskyrkan. Kyrkan byggdes 1962–1966. Lewerentz följde arbetet på plats och utvecklade lösningarna tillsammans med murarna. Han ville att kyrkan skulle byggas av ett enda material, tegel, utan att någon sten kapades.

Kyrkorummet är nästan kvadratiskt och mycket mörkt. Mitt i står en korsformad stålpelare som bär två balkar och taket med låga tegelvalv. Fönstren är glasskivor som skruvats fast på utsidan av väggen, utan karmar, så att öppningen i teglet blir ren. Dopfunten är ett stort musselskal som står över en spricka i golvet, där vatten droppar ner. Golv, väggar, tak och inredning är i samma mörka tegel. Lewerentz ritade också belysningen och detaljerna.

S:t Petri kyrka har blivit en av 1900-talets mest beundrade kyrkor bland arkitekter i hela världen. Den visar hur Lewerentz gick ifrån de flesta konventioner och skapade en arkitektur av material, ljus och mörker. Kyrkan används fortfarande som församlingskyrka och lockar besökare från många länder.