Sydneyoperan
Utzons skal på en udde i Sydneys hamn blev en av världens mest kända byggnader. De vita skalen är klädda med över en miljon keramiska plattor. Konstruktionen löstes genom att alla skal skars ut ur samma klot.
Delstaten New South Wales utlyste 1956 en internationell tävling om ett operahus. Den 38-årige dansken Jørn Utzon vann med ett förslag som bara bestod av skisser. Bygget började 1959. Skalen var ett stort problem, eftersom ingen visste hur de skulle konstrueras. Efter flera år hittade Utzon och ingenjörerna på Ove Arup lösningen: alla skal har samma krökning, som om de skurits ut ur ett klot. Det gjorde att delarna kunde tillverkas i serie.
Byggnaden står på en plattform av betong, inspirerad av mexikanska och asiatiska tempelterrasser. Skalen täcker två stora salar och en restaurang. De är byggda av förtillverkade betongsegment och klädda med 1 056 006 svenskproducerade glaserade plattor från Höganäs. Glaserade och matta plattor ger ytan liv i ljuset. Glasväggar sluter öppningarna mot hamnen.
Efter konflikter med delstatens regering lämnade Utzon projektet 1966 och återvände aldrig till Australien. Interiörerna fullbordades av andra arkitekter, ledda av Peter Hall. Operan invigdes 1973 av drottning Elizabeth II. Utzon fick Pritzkerpriset 2003, och byggnaden blev världsarv 2007, vilket gjorde den till en av de yngsta byggnaderna på listan. Utzon anlitades senare för att ta fram principer för framtida ändringar, och ett rum gjordes om efter hans ritningar.