Barbican Estate
Ett bostadsområde och kulturcentrum på en plats som bombats sönder under kriget. Tre höga torn, lägre bostadslängor, en sjö och gångbroar i flera nivåer bildar en hel stad i betong. Den grova, bilade betongen är ett av brutalismens mest kända exempel.
Området norr om Londons gamla stadsmur förstördes nästan helt under bombningarna 1940. Efter kriget beslutade City of London att bygga nya bostäder där, för att få människor att bo i City igen. Arkitektkontoret Chamberlin, Powell och Bon fick uppdraget, och planerna växte till att omfatta bostäder för flera tusen människor, skolor och ett stort kulturcentrum. Bostadsdelen byggdes från 1960-talet till mitten av 1970-talet, och kulturcentrumet invigdes 1982. Allt byggdes i betong, som bilades för hand så att ytan blev grov och den grå stenballasten syntes. Arkitekterna ville skapa en tät stadsmiljö med lugna gårdar, avskild från trafiken, och lät området ligga på ett upphöjt plan över gatorna.
Området består av tre höga bostadstorn, som när de var nya hörde till de högsta bostadshusen i London, och av långa, lägre längor kring gårdar. Längorna står på pelare, och under dem finns gångstråk. Ett system av gångbroar och terrasser på flera nivåer förbinder husen, så att man kan röra sig utan att komma ner på gatan. Mitt i området ligger en sjö med fontäner, och på flera ställen finns trädgårdar. Den medeltida kyrkan St Giles Cripplegate och rester av den romerska och medeltida stadsmuren har bevarats och fogats in. Kulturcentrumet rymmer konsertsal, teatrar, biografer, konsthall och bibliotek, och ovanpå teatern finns ett stort växthus med tropiska växter.
Barbican var länge kontroversiellt. Många tyckte att området var svårt att hitta i och att betongen var kall och avvisande, och kulturcentrumet blev känt för sina förvirrande vägar. Med tiden har synen förändrats, och området har blivit en eftertraktad bostadsplats och ett av Londons viktigaste kulturcentrum. Det är skyddat som kulturminne sedan början av 2000-talet. Barbican visar på ett ovanligt fullständigt sätt hur efterkrigstidens arkitekter tänkte sig en modern stad med separerad trafik och bostäder i flera nivåer. Liknande idéer om gångdäck och trafikseparering prövades också i Sverige, bland annat i Stockholms city och i flera förorter, men sällan i en så sammanhållen och omsorgsfullt utformad helhet som i Barbican.