Unité d'habitation
Ett bostadsblock för 1 600 personer, byggt som en vertikal stad med butiker på mitten och skola och lekplats på taket. Lägenheterna i två plan griper in i varandra kring inre gator. Den råa betongen på väldiga pelare gjorde huset till brutalismens förebild.
Efter andra världskriget saknade Frankrike hundratusentals bostäder, och den franska staten gav Le Corbusier i uppdrag att bygga ett stort bostadshus i Marseille. Han fick fria händer att pröva sina idéer om hur människor skulle bo i en modern stad. Bygget pågick från 1947 och huset invigdes 1952. Bristen på stål efter kriget gjorde att det byggdes nästan helt i armerad betong, och Le Corbusier lät formbrädornas avtryck stå kvar i ytan. Han kallade den råa betongen béton brut, och den blev en estetik i sig. Alla mått i huset bestämdes med hjälp av Modulor, ett proportionssystem som Le Corbusier utvecklat utifrån människokroppens mått och det gyllene snittet.
Huset vilar på väldiga, skulpturala pelare, så att marken under det förblir fri. Lägenheterna är i två plan och griper in i varandra som pusselbitar, så att varje lägenhet får fönster åt två håll och ett vardagsrum med dubbel takhöjd. De nås från inre korridorer, som Le Corbusier kallade gator, och det behövs bara en sådan gata för var tredje våning. Halvvägs upp ligger en våning med butiker, hotell och restaurang. På taket finns en förskola, en löparbana, ett gym och en grund bassäng, och ventilationstrumman har formats till en skulptur. Fasaderna är täckta av loggior med solskydd, och sidoväggarna i loggiorna har målats i starka grundfärger.
Unité d'habitation fick efterföljare: Le Corbusier byggde liknande hus i Nantes-Rezé, Berlin, Briey och Firminy. Huset i Marseille väckte både beundran och kritik, och många tyckte att det var för stort och för annorlunda. I dag är det eftertraktat att bo där, och hotellet och restaurangen lockar arkitekturbesökare. En brand 2012 skadade en del av huset, som sedan restaurerades. Sedan 2016 ingår det i världsarvet med Le Corbusiers verk. Den råa betongen gav namn åt brutalismen, och idén om ett stort hus som en vertikal stad med egen service spreds över hela världen. Även i Sverige byggdes under 1960- och 1970-talen stora bostadshus i betong som på olika sätt bar spår av Unité, även om de sällan hade dess gemensamma funktioner.