Carl Westman
Westman ritade Rådhuset i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg och var en förebild för en enkel, hantverksmässig bostadsarkitektur, med inspiration från engelska arts and crafts.
Carl Westman föddes 1866 i Uppsala. Han utbildade sig till arkitekt vid Tekniska högskolan och Konstakademien i Stockholm och arbetade i början av sin karriär hos andra arkitekter i den historicistiska traditionen. Under 1890-talet reste han i Europa och tog starka intryck av den engelska arts and crafts-rörelsen, med dess betoning på hantverk, enkla material och funktionella planlösningar i bostadshus. Han var också engagerad i den konstnärliga och sociala debatten kring sekelskiftet 1900 och knuten till kretsar kring konstnärer som Carl Larsson. Tillsammans med Östberg, Tengbom och andra undervisade han vid den fria arkitektskola som kallades Klaraskolan.
Westmans tidiga rykte byggde på villor i Djursholm och Saltsjöbaden, där han förenade engelska planidéer med svensk timmer- och putstradition. Svenska Läkaresällskapets hus i Stockholm, färdigt omkring 1906, räknas som ett tidigt nationalromantiskt huvudverk. Hans mest kända byggnad är Rådhuset på Kungsholmen, 1909–1915, ett tegelslott med torn som tar upp drag från Vadstena slott och andra vasatida byggnader, men där planen är rationellt ordnad kring ljusgårdar. I Göteborg ritade han Röhsska konstslöjdmuseet, invigt 1916, i mörkt tegel. Hans formspråk bygger på äkta material, ärligt hantverk, tydliga volymer och sparsamma, väl placerade detaljer.
Westman dog 1936. Han var en av de arkitekter som tydligast förde fram nationalromantikens ideal om att arkitekturen skulle bygga på svensk tradition och material, men utan att kopiera äldre stilar ordagrant. Hans villor blev förebild för det svenska egnahemsbyggandet och för en enkel, hantverksmässig bostadsarkitektur som levde kvar långt in på 1900-talet. Rådhuset i Stockholm, som fortfarande rymmer domstolar, ses tillsammans med Östbergs Stadshus som ett huvudverk i stadens nationalromantik. Westmans intresse för planlösningar, ljus och vardagsliv pekade också fram mot de sociala ambitioner som senare blev centrala för den svenska funktionalismen och folkhemmets bostadspolitik.