Bauhausbyggnaden
Skolan Bauhaus flyttade från Weimar till Dessau och fick ett nytt hus som var ett manifest i sig. Verkstadsflygeln har en glasvägg som hänger utanpå stommen, och huset är uppdelat i delar efter funktion – undervisning, verkstäder, ateljébostäder – som möts i en asymmetrisk plan.
Bauhaus grundades i Weimar 1919 av Walter Gropius som en skola där konst, hantverk och industri skulle förenas. Den nya ledningen i Thüringen var fientlig mot skolan, och 1925 flyttade den till industristaden Dessau, vars borgmästare välkomnade den. Staden bekostade en ny skolbyggnad som Gropius ritade, och den uppfördes snabbt och invigdes i december 1926. Byggnaden har en stomme av armerad betong med murade fyllnadsväggar, och den ljusa putsen och de stora glasytorna visade upp den nya arkitekturens ideal. Skolans egna verkstäder ritade och tillverkade mycket av inredningen, belysningen och skyltningen, så att huset blev en demonstration av vad Bauhaus stod för. Samtidigt byggdes mästarhusen för lärarna i en tallskog i närheten.
Byggnaden saknar en egentlig huvudfasad. Den består av flera delar efter funktion: verkstadsflygeln med den stora glasväggen, en flygel för stadens yrkesskola, och en bro över gatan som förenar dem och rymde administrationen och Gropius kontor. En låg del med aula, scen och matsal leder till ateljéhuset, där studenter bodde i små rum med egna balkonger. Planen är asymmetrisk och formar ett slags väderkvarn, och byggnaden måste upplevas genom att man går runt den. Glasväggen hänger utanpå betongstommen, så att hörnen är helt av glas. Färgsättningen inne ritades av skolans verkstad för väggmålning, och belysningen tillverkades i metallverkstaden. Den sneda vyn från luften blev ett känt fotografi.
Under nazisternas tryck stängdes skolan i Dessau 1932, och den sista tiden i Berlin slutade 1933. Byggnaden användes därefter för andra ändamål och skadades vid bombningar 1945, då glasväggen förstördes. Under DDR-tiden restaurerades den i en första omgång på 1970-talet, och efter Tysklands återförening genomfördes en grundligare restaurering. Sedan 1996 är byggnaden ett världsarv tillsammans med andra Bauhausplatser. Många av lärarna och eleverna flydde och spred skolans idéer över världen, inte minst i USA. I Sverige fick Bauhaus betydelse för funktionalismen och för formgivningen, och svenska arkitekter och konstnärer reste till Dessau för att se byggnaden. Gropius tankar om rationellt byggande och god form för alla hade beröringspunkter med folkhemsbygget.