Brandenburger Tor
Porten byggdes som avslutning på boulevarden Unter den Linden, efter förebild från Propyléerna på Akropolis. Den har tolv doriska kolonner, sex på varje sida, och kröns av en kvadriga. Porten har följt Tysklands historia: från Napoleons segertåg till muren och återföreningen.
Den preussiske kungen Fredrik Vilhelm II beställde porten som ett nytt monumentalt avslut på Unter den Linden, vid den plats där vägen mot staden Brandenburg lämnade Berlin. Carl Gotthard Langhans ritade den, och den uppfördes 1788–1791. Det var en av de första byggnaderna i Tyskland som tog uttryckligen grekisk förebild; Langhans utgick från Propyléerna på Akropolis, porten till templen i Aten. Porten är byggd av sandsten. Kvadrigan på toppen, en segergudinna som kör en vagn dragen av fyra hästar, ritades av skulptören Johann Gottfried Schadow och utfördes i kopparplåt som drivits över en form. Den sattes upp 1793 och föreställde från början fredsgudinnan.
Porten har fem genomfarter mellan doriska kolonner, sex på var sida. Den mittersta och bredaste var förbehållen kungafamiljen. Kolonnerna har räfflor och baser, till skillnad från de grekiska doriska kolonnerna, och därför är ordningen en fri tolkning av antiken. Ovanför kolonnerna ligger en fris med triglyfer och metoper, och sedan en attika med en relief som visar ett triumftåg. I genomfarterna finns reliefer med scener ur Herakles liv. På sidorna ligger två lägre byggnader som en gång var tullhus och vaktstuga. Portens enkla och tydliga form gjorde den till en symbol redan från början: den markerade att Preussen ville se sig som ett nytt Aten.
År 1806 lät Napoleon föra kvadrigan till Paris som krigsbyte. Den återtogs 1814, och Karl Friedrich Schinkel gav då gudinnans stav ett järnkors och en preussisk örn. Porten blev därefter scen för parader och nationella manifestationer, bland annat nazisternas fackeltåg 1933. Under andra världskriget skadades den svårt och kvadrigan förstördes nästan helt; den återskapades 1958. När muren byggdes 1961 hamnade porten i ingenmansland, och den blev symbolen för det delade Tyskland. När den öppnades i december 1989 blev den i stället symbolen för återföreningen. Porten restaurerades i början av 2000-talet. Den visar hur samma byggnad kan få helt olika betydelser genom historien, och den finns i dag på tyska euromynt.