Chorakyrkan
Den lilla klosterkyrkan nära Konstantinopels landmurar har den bysantinska konstens sista stora utsmyckning. Mosaikerna och freskerna från omkring 1315–1321 berättar om Marias och Kristi liv med en livfullhet som kan jämföras med Giottos samtida måleri i Italien.
Chora betyder land eller fält, och klostret låg en gång utanför stadsmuren. Kyrkan byggdes om flera gånger, och den form den har i dag fick den när statsmannen Theodoros Metochites lät restaurera och utsmycka den i början av 1300-talet. Han var en av rikets mäktigaste män och en lärd skriftställare, och i en mosaik knäböjer han inför Kristus med kyrkan i händerna, i en jättelik turban.
Mosaikerna i förhallarna berättar i många små scener om Marias barndom och Kristi liv, med byggnader och landskap som ger djup och rörelse. I gravkapellet visar fresken av Kristus som drar Adam och Eva ur gravarna en av den bysantinska konstens mest dramatiska bilder. Under osmanerna gjordes kyrkan omkring 1511 till moské, och bilderna kalkades över; de togs fram igen på 1900-talet när byggnaden blev museum, och 2020 gjordes den åter till moské.