Dramaten
Kungliga Dramatiska teatern fick ett eget hus 1908. Fasaden i vit marmor och förgyllda detaljer är svensk jugend, med inslag av wiensk secession. Flera av tidens främsta konstnärer, bland dem Carl Larsson, arbetade med utsmyckningen, så att hela huset blev ett allkonstverk.
Kungliga Dramatiska teatern hade länge spelat i lånade och otidsenliga lokaler, och kring 1900 beslöts att teatern skulle få ett eget hus vid Nybroplan. Fredrik Lilljekvist fick uppdraget, och bygget pågick från 1902 till invigningen i februari 1908. Teatern uppfördes med en modern stomme, elektriskt ljus och ett för tiden avancerat scenmaskineri, men utåt fick den en praktfull fasad i vit marmor med förgyllda detaljer. Lilljekvist ville skapa ett allkonstverk där arkitektur, skulptur, måleri och konsthantverk samverkade. Därför engagerades flera av tidens främsta konstnärer redan under bygget. Kostnaderna blev höga, och projektet väckte debatt om vad en nationell scen fick kosta, men resultatet gav teatern en ny och självklar plats i staden.
Fasaden mot Nybroplan är symmetrisk, med entré i mitten och ett högt parti som markerar salongen bakom. Formerna är jugend med inslag av wiensk secession: släta marmorytor, förgyllda bronsdetaljer, lyktor och skulpturer som framställer dramats och poesins gestalter. Innanför ligger trapphall och foajéer, där väggar och tak målades av bland andra Carl Larsson, som utförde takmålningen i stora foajén. Salongen på stora scenen är byggd som en traditionell rangteater med flera rader och rik utsmyckning i guld och dova färger. Huset rymmer också en mindre scen och omfattande verkstäder, eftersom teatern tillverkade sina dekorer och kostymer själv. Allt från belysningsarmaturer till dörrhandtag ritades för att passa i helheten.
Dramaten blev scen för svensk teaters stora namn under 1900-talet, och Ingmar Bergman var en tid teaterns chef och regisserade här under flera decennier. Med tiden har teatern utökats med fler och mindre scener, bland annat i lokaler i närheten, och den gamla byggnaden har moderniserats tekniskt i flera omgångar. Fasaden och de förgyllda detaljerna har restaurerats, så att huset i dag ser ut ungefär som när det stod nytt. Byggnaden är ett av de främsta exemplen på svensk jugend och visar hur de nya europeiska stilarna, särskilt från Wien, togs upp i Sverige omkring 1900. Den har också blivit en symbol för teatern i sig, och namnet Dramaten används ofta om både institutionen och huset.