Engelbrektskyrkan
Kyrkan reser sig på en klippa och ser ut att växa upp ur berget. Wahlman vann tävlingen med en fri tolkning av medeltida kyrkor, i rött tegel och granit. Inuti har den ett av Nordens högsta kyrkvalv, buret av väldiga, nästan spetsiga bågar.
När stadsdelen Lärkstaden på Östermalm planerades i början av 1900-talet behövdes en kyrka för den nya församlingen. En arkitekttävling hölls, och Lars Israel Wahlman, som tidigare ritat Tjolöholms slott i Halland, vann med ett förslag som tog vara på den branta klippan i områdets mitt. Bygget pågick från omkring 1910, och kyrkan invigdes 1914. Wahlman ville inte kopiera någon bestämd medeltida stil utan sökte ett fritt, nationellt uttryck i material som hörde hemma i Sverige. Kyrkan byggdes därför med sockel och detaljer i granit och murar av rött tegel, och han lade stor vikt vid hantverket i murning, smide och snickerier. Kyrkan tillhör nationalromantikens främsta verk i Stockholm.
Kyrkorummet är ovanligt högt och har ett av Nordens högsta kyrkvalv. Det bärs av väldiga bågar som är nästan spetsiga och ger rummet en stark lodrät verkan, men utan gotikens tunna pelare. Planen är kort och bred, så att församlingen samlas nära altaret i stället för i ett långt skepp. Väggar och valv har målningar av Filip Månsson, som arbetade i en stil som både påminner om medeltida kalkmålningar och om jugend. Utsidan är uppbyggd av tydliga, tunga volymer med branta tak, och tornet står på klippans topp och syns långt. Trappor och murar leder från gatorna upp mot kyrkan, så att besökaren får en vandring upp mot entrén.
Engelbrektskyrkan blev ett av de mest beundrade kyrkbyggena under 1900-talets början och visade vägen för många svenska kyrkor där tegel och granit fick tala för sig själva. Wahlman blev senare professor vid Tekniska högskolan och påverkade en hel generation arkitekter genom sin undervisning. Kyrkan har renoverats invändigt i flera omgångar, och målningar och inredning har setts över så att helhetsintrycket bevarats. Den används i dag både för gudstjänster och för konserter, där det höga rummet ger en särskild akustik. Byggnaden visar också hur nationalromantiken arbetade med landskapet: kyrkan är inte placerad på en plan tomt utan ser ut att växa fram ur berget, och stadsplanen kring Lärkstaden byggdes upp runt den.