Erechtheion
Erechtheion står på ojämn mark och rymde flera heliga platser, så planen är ovanligt oregelbunden för ett grekiskt tempel. Det är den joniska ordningens mästerverk på Akropolis. Mest berömd är Korahallen, där sex kvinnofigurer, karyatider, bär taket i stället för kolonner.
Erechtheion byggdes mellan 421 och 406 f.Kr., med ett avbrott under det peloponnesiska kriget. Det ersatte det gamla Athenatemplet som perserna förstört och skulle hysa stadens heligaste föremål: en uråldrig träbild av Athena Polias. Arkitekten är okänd; Mnesikles, som byggde Propyléerna, har föreslagits. Ovanligt mycket vet vi ändå om själva bygget, eftersom inskrifter med räkenskaperna finns bevarade. Där står vad stenhuggare, snickare och skulptörer fick betalt, och att både medborgare, invandrare och slavar arbetade sida vid sida. Byggnaden är av pentelisk marmor. Frisen gjordes av mörk kalksten från Eleusis, där figurer av vit marmor fästes, så att de framträdde som en relief mot en mörk bakgrund.
Planen är splittrad eftersom templet skulle omfatta flera heliga platser på olika nivåer: märkena efter Poseidons treudd, en saltvattenkälla, kung Kekrops grav och, strax intill, Athenas olivträd. Den östra delen med sex joniska kolonner i fasaden ligger högre än den västra. På norrsidan finns en hög förhall med joniska kolonner och en överdådigt huggen dörrinfattning, som räknas till antikens finaste. På södra sidan ligger Korahallen, en liten loggia där sex unga kvinnor bär bjälklaget på sina huvuden. Varje figur har ett eget veck i dräkten och det ben som bär vikten är rakt som en kolonn. De joniska kapitälen är ovanligt rikt dekorerade med flätband och pärlstavar, och delar var en gång förgyllda och färgsatta.
Templet blev senare kyrka och under osmansk tid bostad för en befälhavare. Lord Elgin lät i början av 1800-talet föra bort en av karyatiderna och en kolonn till London, där de finns i British Museum. Under det grekiska frihetskriget skadades byggnaden svårt. Omfattande restaureringar har gjorts sedan 1800-talet. De fem karyatider som fanns kvar på plats flyttades 1979 in för att skyddas mot luftföroreningarna, och i Korahallen står nu kopior; originalen visas i Akropolismuseet. Karyatiderna blev ett av de mest kopierade motiven i europeisk arkitektur, till exempel vid S:t Pancras kyrka i London. Även i svensk 1800-talsarkitektur återkommer kvinnofigurer som bär balkonger och portaler, med Erechtheion som avlägsen förebild.