Grekisk antik

Tempel av marmor med kolonner, bjälklag och fronton – måttet för all klassisk arkitektur sedan dess.

De grekiska templen byggdes som hem åt gudarna, inte som samlingslokaler. Det viktiga var utsidan: en ram av kolonner runt en sluten cella, allt avvägt efter fasta proportioner. Av det kommer kolonnordningarna, som Europa har lånat i två och ett halvt tusen år.

Grekland var under 500- och 400-talen f.Kr. ett nätverk av stadsstater, och templen var deras främsta gemensamma byggnader. De byggdes av lokal kalksten eller marmor, utan bruk, med stenblock som fogades med järnklamrar inbäddade i bly. Proportionerna diskuterades i skrifter som gått förlorade men som Vitruvius sammanfattade. Med Alexander den stores erövringar spreds stilen över hela östra Medelhavet.

Det finns inga grekiska byggnader i Sverige, men tempelfronten kom hit med nyklassicismen på 1700-talet och lever kvar i allt från kyrkor till bankpalats.