Propyléerna
Propyléerna är porten till Akropolis, byggd direkt efter Parthenon. Mnesikles löste en svår uppgift: en monumental entré på en brant sluttning. Doriska fasader ute och joniska kolonner inne möts i en byggnad som aldrig blev helt färdig.
Bygget började 437 f.Kr., samma år som arbetet på Parthenon gick in i sitt slutskede. Arkitekten var Mnesikles, en av få grekiska arkitekter vars namn vi känner genom samtida källor. Liksom Parthenon byggdes porten i marmor från Pentelikon, med inslag av mörk kalksten från Eleusis. Arbetet avbröts 432 f.Kr., troligen på grund av kostnaderna och det peloponnesiska krigets utbrott. Flera block bär fortfarande de utstickande knoppar som användes vid lyft och som skulle ha huggits bort när bygget var klart.
Byggnaden består av en central porthall med två fasader i form av sexkolonniga doriska tempelfronter. Eftersom marken stiger ligger den inre fasaden högre än den yttre. Genom hallen leder en passage som kantas av joniska kolonner, smalare och högre än de doriska, så att de når upp till det högre taket. Mittspannet är bredare än de övriga och saknar trappsteg, så att processioner, vagnar och offerdjur kunde passera. På var sida skulle flyglar ha ramat in porten. Den norra flygeln byggdes och kallades i antiken Pinakoteket, eftersom den visade målningar. Den södra blev mindre än planerat, kanske för att inte inkräkta på helgedomen åt Athena Nike intill.
Under medeltiden blev Propyléerna säte för stadens styre och senare palats för de frankiska hertigarna av Aten, som byggde ett högt torn intill. Under osmansk tid användes byggnaden som krutförråd, och en explosion 1656 skadade den svårt. Tornet revs på 1870-talet för att ge plats åt det antika igen. Sedan 1980-talet har porten restaurerats bit för bit. Propyléerna blev en förebild för monumentala portar i nyklassicismen, tydligast i Brandenburger Tor i Berlin och Propyläen i München.