Parthenon
Templet åt Athena Parthenos byggdes på Perikles tid som tack för segern över perserna. Det räknas som den doriska ordningens fulländning. Ingen linje är riktigt rak: golvet välver sig, kolonnerna lutar inåt och sväller svagt, allt för att templet ska se rakt och levande ut på avstånd.
Perikles drev igenom bygget 447 f.Kr., och templet stod i stort sett färdigt 438 f.Kr., då kultbilden invigdes; skulpturerna i gavlarna blev klara 432 f.Kr. Pengarna kom delvis ur kassan i Deliska förbundet, Atens allians mot perserna, vilket redan samtiden kritiserade. Templet restes på grunden till ett äldre, ofullbordat tempel som perserna förstört 480 f.Kr. Iktinos och Kallikrates ledde bygget, medan Fidias ansvarade för skulpturprogrammet och själv gjorde Athenas kultstaty i guld och elfenben. Hela byggnaden är av marmor från berget Pentelikon utanför Aten, ända ner till takpannorna. Blocken lades utan bruk och hölls samman av järnklamrar ingjutna i bly. Kolonnerna består av trummor som slipades in mot varandra så tätt att fogarna nästan försvinner.
Templet omges av en kolonnkrans med åtta kolonner på kortsidorna och sjutton på långsidorna. Innanför ligger cellan, delad i två rum. I det östra stod Athenas staty, inramad av kolonner i två våningar. Det västra rummet, som gav templet dess namn, användes som skattkammare och hade fyra joniska kolonner. Det joniska inslaget syns också i den obrutna frisen högst upp på cellans yttervägg, som skildrar en procession, troligen den panathenaiska festen. De 92 metoperna visar mytiska strider: gudar mot giganter, greker mot amazoner och kentaurer samt Trojas fall. Östra gavelfältet visade Athenas födelse, det västra hennes tävlan med Poseidon om Attika. Skulpturerna och delar av arkitekturen var ursprungligen målade i starka färger.
Under senantiken blev templet kyrka åt Jungfru Maria och efter den osmanska erövringen på 1400-talet moské, med en minaret. Templet var nästan helt intakt fram till 1687, då venetianarna belägrade Akropolis och en granat antände osmanernas krutförråd i cellan. Explosionen slet ut mitten av byggnaden. I början av 1800-talet förde lord Elgin en stor del av skulpturerna till London, där de visas i British Museum; frågan om återlämnande är fortfarande het. Sedan 1970-talet pågår ett omfattande restaureringsarbete, där äldre lagningar med rostande järn ersätts med titan och ny marmor. Parthenon blev nyklassicismens främsta förebild och har präglat allt från museer och banker till parlamentshus, även i Norden, där doriska kolonner länge stod för förnuft och värdighet.